Boken är utläst. Boken lämnar en smärtsam känsla i magen som är svår att släppa.
Boken handlar om tre kvinnor som mitt i livet drabbas av olika livsöden och deras vägar korsas under resans gång.
Maria som är lyckligt gift och mamma till två små barn upptäcker en knöl i sitt ena bröst och drabbas av dödsångest. En ångest hon försöker fly men riskerar förlora allt hon tycker är viktigt. Jag lider med henne men kan på nåt sätt förstå hennes irrationella beteende.
Helmi arbetar som läkare på onkologen (dit Maria går för att undersöka sitt bröst) men som tröttnat på att vara dödens budbärare och tar ett drastigt beslut. Ett beslut som, enligt henne, skonar både patienten och henne själv.
Sen har vi Isabelle. Isabelle jobbar som förskollärare och har en stark längtan efter kärlek och barn. Kärlek som hon inte rikigt känner att hon får från sin sambo Jerker. Hon förföljs av tanken på sin ungdomskärlek, en kärlek som de båda trodde skulle vara livet ut.
Även om jag (lyckligtvis) inte har varit med om någon av dessa situationer så kan jag ändå förstå hur kvinnorna känner. Framförallt på grund av författarens förmåga att på djupet beskriva kvinnornas känslor och situationer men också att det är situtioner som skulle kunna drabba vem som helst.
Både Maria och Isabelle känner jag sympati för men inte för Helmi. Oavsett vad hon har gått igenom kan jag inte för mitt liv förstå det beslut hon fattat. Men det är ju så det är i verkliga livet också - vi kan inte tycka om alla här i världen.
Väldigt naket skrivet och det känns väldgt verkligt, vardagligt och nära. Jag är faktiskt lite ledsen att boken är slut. Får istället vara glad över att kunna lämna vidare boken till mina vänner som sen kan lämna vidare.... Send it forward......