Haha... så rätt man kan ha när det gäller vissa böcker och författare. Har valt att inte läsa Nora Robert tidigare eftersom jag varit "rädd" för att det skulle vara mest tantsnusk. Nu ramlade jag mer eller mindre över "Förföljd av det förflutna" av henne och det visade sig vara en deckare. "Men den tar jag" tänkte jag eftersom jag var sugen på att läsa just en deckare. Tji fick jag! Visst var det en viss spänning i boken men den mesta spänningen låg nog framför allt mellan huvudpersonerna Fiona och Simon. Med Tantsnusk som följd. Jaja...
Boken handlar om Fiona som ca 20 år tidigare lyckades undkomma en seriemördare som nu verkar vara henne på spåren igen. Simon är den buttre nyinflyttade grannen som söker hjälp hos henne med sin hund då Fiona är hundinstruktör och han har fått en hund på halsen som han egentligen inte vill ha och på den vägen är det.
Den är ju rätt förutsägbar men jag kan ändå inte låta bli att småfnissa åt både hundarna och tantsnusket. På det hela taget är språket i boken bra, den är lättläst och kräver ingen vidare tankeverksamhet men det kan var skönt det också ibland.
I bokklubben jag är med i har jag fått tips om Ingrid Elfbergs "Gud som haver" och det är den jag börjat läsa idag. Har haft den i bokhyllan länge men dragit mig för att läsa den eftersom den handlar om en 2-årig pojke som blir bortförd av en pedofil. Varje förälders fasa!
Nu är det snart lunch och för mig blir det rester jag hittade i frysen - Pasta med lax- & kräftsås + sockerärtor. Till det en stunds läsning och kansek en promenad i -11 grader.
Om mig
- Anette
- Hej och välkommen till min lilla vrå. Här tänkte jag skriva lite tankar och funderingar om lite allt möjligt men framför allt om böcker jag har läst, läser just nu eller har på min önskelista över böcker jag vill läsa. Jag älskar känslan av att försvinna in i en annan värld för en stund och böckerna som lämnar en känsla av saknad efter sig är de bästa, oavsett kategori. Jag väljer gärna böcker som beskriver karaktärerna, går på djupet vad gäller känslor och personlighet och där det känns som om man lär känna dem som boken handlar om. Älskar också miljöbeskrivningar som gör att det känns som om jag är där. Efter några år med småbarn runt benen har jag äntligen hittat lusten och framför allt tiden att läsa igen. Var 6-8 vecka är vi ett gäng tjejer som träffas för att diskutera böcker och vi har alltid en bok som vi alla läst. Värdinnan för kvällen väljer den boken vi ska läsa till kommande träff och det är med stor förväntan och spänning den nya boken plockas fram.
måndag 6 februari 2012
fredag 27 januari 2012
"Vi ses....."
Läste ut "Vår bästa tid" av Penny Vincenzi häromdagen och nja det fick inget vidare högt betyg. Handlade om en trafikolycka på M4 utanför London och om en del av de drabbades liv. Det var för mycket "oh, vad snygg och sexig han/hon är" och skrap-på-ytan-beskrivningar och ytligheter. Vet inte varför jag läste ut den men är man envis så är man när man egentligen borde tänka "Livet är för kort för att slösas på dåliga böcker!" Men men....
Därefter läste jag PIC-klubbens bokval som ju blev "Vi ses på Place de la Sorbonne" av Justine Lévy. En bok på endast 170 sidor men fylld med sorg, hopp och besvikelse. Boken utspelar sig på ett café där dottern sitter och väntar på sin mamma och under tiden vandrar tankarna och minnena från barndommen.
Jag riktigt känner dottern Louises besvikelse och hjärtesorg över att mamman aldrig funnits där för henne utan det har alltid varit något annat som varit viktigare. Spriten, tabletterna, männen, livet.
Vackert skriven och jag gillar när författaren får fram känslan hos karaktären hon beskriver.
Det tog bara några timmar att läsa ut så jag får nog läsa den en gång till innan nästa träff så jag har den i färskt minne.
Just nu läser jag "Förföljd av det förflutna" av Nora Roberts. Jag kan inte minnas att jag läst nåt av henne tidigare, har nog haft den förutfattade meningen om att det är mest "tantsnusk"och därför låtit bli. Men detta är en deckare och jag sitter till och med och småskrattar emellanåt. En lättläst bok som går att läsa medan potatisen skalas, dvs inget du behöver koncentrera dig massor på.
Därefter läste jag PIC-klubbens bokval som ju blev "Vi ses på Place de la Sorbonne" av Justine Lévy. En bok på endast 170 sidor men fylld med sorg, hopp och besvikelse. Boken utspelar sig på ett café där dottern sitter och väntar på sin mamma och under tiden vandrar tankarna och minnena från barndommen.
Jag riktigt känner dottern Louises besvikelse och hjärtesorg över att mamman aldrig funnits där för henne utan det har alltid varit något annat som varit viktigare. Spriten, tabletterna, männen, livet.
Vackert skriven och jag gillar när författaren får fram känslan hos karaktären hon beskriver.
Det tog bara några timmar att läsa ut så jag får nog läsa den en gång till innan nästa träff så jag har den i färskt minne.
Just nu läser jag "Förföljd av det förflutna" av Nora Roberts. Jag kan inte minnas att jag läst nåt av henne tidigare, har nog haft den förutfattade meningen om att det är mest "tantsnusk"och därför låtit bli. Men detta är en deckare och jag sitter till och med och småskrattar emellanåt. En lättläst bok som går att läsa medan potatisen skalas, dvs inget du behöver koncentrera dig massor på.
fredag 13 januari 2012
Vilken fantastisk kväll!
Igår träffades vi igen och vilken kväll vi hade!! Vi har alltid trevligt men igår var det trevligare än vanligt. Av värdinnan blev vi bjudna på Potatis- & Purjolökssoppa med baconströssel samt ett fantastiskt gott surdegsbröd som jag inte fick nog av. Alla åt som om vi inte sett mat på en vecka och det är ju ett gott betyg på maten tycker jag :)
Boken vi diskuterade var ju som sagt "En dag" av David Nicholls och vi var nog rätt överrens om att det inte är en bok som fastnar, vi hade till och med lite svårt att komma ihåg vad den handlade om men när vi väl kom in i diskutionen kom minnena tillbaka.
Sent om sider avslöjade värdinnan vilken bok som stod på tur och det blev "Vi ses på Place de la Sorbonne" av Justine Levy, en mor-dotter-relationsbok skriven av en då 20-årig författare. Ska bli intressant att läsa.
Nästa gång vi träffas så är det återigen min tur :) och jag har en tid haft två böcker på lut varav den ena dock inte kommit ut på pocket ännu. Nu var jag inne på Adlibris för att beställa "Vi ses...." och hittade fler böcker som jag kunde tänka mig att välja mellan så jag var ju tvungen att beställa dem också. Så hur ska jag nu kunna välja mellan dessa godbitar är frågan!? Men det måste ju anses som ett angenämt bekymmer......eller hur?
Till sist vill jag bara säga till mina Bokklubbsvänner :
Boken vi diskuterade var ju som sagt "En dag" av David Nicholls och vi var nog rätt överrens om att det inte är en bok som fastnar, vi hade till och med lite svårt att komma ihåg vad den handlade om men när vi väl kom in i diskutionen kom minnena tillbaka.
Sent om sider avslöjade värdinnan vilken bok som stod på tur och det blev "Vi ses på Place de la Sorbonne" av Justine Levy, en mor-dotter-relationsbok skriven av en då 20-årig författare. Ska bli intressant att läsa.
Nästa gång vi träffas så är det återigen min tur :) och jag har en tid haft två böcker på lut varav den ena dock inte kommit ut på pocket ännu. Nu var jag inne på Adlibris för att beställa "Vi ses...." och hittade fler böcker som jag kunde tänka mig att välja mellan så jag var ju tvungen att beställa dem också. Så hur ska jag nu kunna välja mellan dessa godbitar är frågan!? Men det måste ju anses som ett angenämt bekymmer......eller hur?
Till sist vill jag bara säga till mina Bokklubbsvänner :
tisdag 10 januari 2012
Åh, vad jag är seg på att läsa just nu
Började läsa "Vår bästa tid" av Penny Vincenzi men jag kan bara inte koncentrera mig. Det har varit mycket press och stress runt om mig den sista tiden med en make som inte vet hur länge han har jobbet kvar och en mamma som ligger på sjukhus. Jaja......life sucks emellanåt så är det bara och just nu... Big Time.
På torsdag ska jag dock på Bokklubbsträff igen och jag hoppas och tror att det ska ge mig lite energi. För stunden om inte annat. Ser också förväntanfullt fram emot avslöjandet av den nya boken vi ska läsa - det är nästan som julafton eller födelsedag 6-7 gånger per år :)
Boken vi ska diskutera är "En dag" av David Nicholls men jag får nog gå tillbaka och läsa vad jag tyckte om den för det var ett tag sen jag läste den.
Återkommer i veckan när jag vet vilken bok vi ska läsa.
Har jag förresten berättat vad Bokklubben heter? PIC som i Pocket I Centrum
Må gott!!
På torsdag ska jag dock på Bokklubbsträff igen och jag hoppas och tror att det ska ge mig lite energi. För stunden om inte annat. Ser också förväntanfullt fram emot avslöjandet av den nya boken vi ska läsa - det är nästan som julafton eller födelsedag 6-7 gånger per år :)
Boken vi ska diskutera är "En dag" av David Nicholls men jag får nog gå tillbaka och läsa vad jag tyckte om den för det var ett tag sen jag läste den.
Återkommer i veckan när jag vet vilken bok vi ska läsa.
Har jag förresten berättat vad Bokklubben heter? PIC som i Pocket I Centrum
Må gott!!
måndag 2 januari 2012
Den var åtminstone snabbläst
"Kommer aldrig mer igen" av Hans Koppel var ingen höjdare att läsa. Historien i sig var ryslig med en mamma/mor som blir kidnappad som hämnd från svunna tider och hålls fången enbart ett stenkast från sitt hem. Där har hon fått en monitor som gör att hon kan se sin man och barn men själv kan hon inte göra sig varken sedd eller hörd.
Hela denna historien och hur hon blir behandlad i sin fångenskap är fruktansvärd men språket i boken har mycket mer att önska. Dessutom far författaren fram i handlingen och rätt vad det är har det gått 4 månader utan beskrivning om vad som hänt under tiden. Sen retar jag mig nåt hemskt på de arroganta polismännen.
Njä, denna bok får endast en 2a i betyg och att det blir så pass högt är att det utspelar sig i min hemstad och det är alltid lite kul att läsa när man känner till de områden och gator som beskrivs.
Nästa bok blir ingen deckare utan istället "Vår bästa tid" av Penny Vincenzi. En bok som en av tjejerna i Bokklubben funderat på att välja men tog "Ett litet snedsprång" av Denise Rudberg istället.
Hela denna historien och hur hon blir behandlad i sin fångenskap är fruktansvärd men språket i boken har mycket mer att önska. Dessutom far författaren fram i handlingen och rätt vad det är har det gått 4 månader utan beskrivning om vad som hänt under tiden. Sen retar jag mig nåt hemskt på de arroganta polismännen.
Njä, denna bok får endast en 2a i betyg och att det blir så pass högt är att det utspelar sig i min hemstad och det är alltid lite kul att läsa när man känner till de områden och gator som beskrivs.
Nästa bok blir ingen deckare utan istället "Vår bästa tid" av Penny Vincenzi. En bok som en av tjejerna i Bokklubben funderat på att välja men tog "Ett litet snedsprång" av Denise Rudberg istället.
onsdag 28 december 2011
"En doft av apelsin"
En passande titel så här i jultid tyckte jag :) "En doft av apelsin" av Joanne Harris (samma författare som skrivit "Chocolate") är min senast utlästa bok.
Det är en mysbok och är helt ok men .....jag hade nog för höga förväntningar på den. Jag har hört en del om boken om att det ska vara jättebra osv men nja... Den får ok iallafall och slutet var lite bättre.
Boken handlar om tre syskon och utpelar sig under två tidsperioder när de är barn respektive vuxna. Under barndommen rasar andra världskriget och kämpar för att överleva och i vuxen ålder ärver de sin mor och Framboise Simons - som är bokens berättare - ärver moderns album där dunkla historier, kärlek och svek blandat med hemliga recept finns nedskrivna.
Under falskt namn återvänder Framboise till sin barndomshem och öppnar ett creperie. Med tiden förstår hon moderns förvirrade anteckningar mer och mer och ser även stora likheter mellan sig själv och sin mor vilket hon inte ser med blida ögon.
Bokens titel ger sig ganska snabbt och jag känner både frustration och beundran över "Boise" sätt att vara. Hon är en flicka med stark vilja men är ibland elak för att nå dit hon vill.
Betyget blir till syvene och sist en 3+
En vän var hemma hos mig häromdagen och gav mig en bok hon tyckte jag skulle läsa. Hon berättade att den var rå men utspelade sig i vårt närområde och tyckte därför att den var intressant att läsa.
Boken jag pratar om heter "Kommer aldrig mer igen" och är skriven av Hans Koppel och är den jag nu satt tänderna i. Kan tänka mig att den är rätt rå för början var inte en smekning direkt men ser (nog) fram emot att läsa fortsättningen....
Det är en mysbok och är helt ok men .....jag hade nog för höga förväntningar på den. Jag har hört en del om boken om att det ska vara jättebra osv men nja... Den får ok iallafall och slutet var lite bättre.
Boken handlar om tre syskon och utpelar sig under två tidsperioder när de är barn respektive vuxna. Under barndommen rasar andra världskriget och kämpar för att överleva och i vuxen ålder ärver de sin mor och Framboise Simons - som är bokens berättare - ärver moderns album där dunkla historier, kärlek och svek blandat med hemliga recept finns nedskrivna.
Under falskt namn återvänder Framboise till sin barndomshem och öppnar ett creperie. Med tiden förstår hon moderns förvirrade anteckningar mer och mer och ser även stora likheter mellan sig själv och sin mor vilket hon inte ser med blida ögon.
Bokens titel ger sig ganska snabbt och jag känner både frustration och beundran över "Boise" sätt att vara. Hon är en flicka med stark vilja men är ibland elak för att nå dit hon vill.
Betyget blir till syvene och sist en 3+
En vän var hemma hos mig häromdagen och gav mig en bok hon tyckte jag skulle läsa. Hon berättade att den var rå men utspelade sig i vårt närområde och tyckte därför att den var intressant att läsa.
Boken jag pratar om heter "Kommer aldrig mer igen" och är skriven av Hans Koppel och är den jag nu satt tänderna i. Kan tänka mig att den är rätt rå för början var inte en smekning direkt men ser (nog) fram emot att läsa fortsättningen....
måndag 12 december 2011
Tror jag börjar gilla ljudböcker
Lars Keplers "Eldvittnet" är nu färdiglyssnad och får absolut Godkänt. Har läst deras andra två böcker, "Hypnotisören" och "Paganinikontraktet", men "Eldvittnet" vinner även om de andra också var bra. Retar mig dock ibland på deras löjligt detaljerade beskrivningar och vanligtvis gillar jag när det är ingående beskrivningar men detta blev ibland för bra.... menmen ... det är spännande lättlästa och detaljerade böcker som håller läsaren i ett fast grepp.
Detta var första gången jag lyssnade på en ljudbok, eller ja, jag har testat förr men då när jag legat på soffan. Problemet var ju att jag somnade hela tiden :) Men i bilen är det ypperligt speciellt när man har en bit att köra och tröttnat på samma musik som alltid spelas i radion
"Eldvittnet" handlar om komissarie Jonna Linna som ska försöka lösa ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga destruktiva kvinnor. En tonårsflicka hittas i död i ett isoleringsrum där hon ligger med sina händer framför ansiktet som om hon leker kurragömma. Detta är upptakten till en gåtfull jakt efter mördaren med tvära kast och vändningar där man inte har en aning om vem de letar efter.
Så här i efterhand kan jag ju berätta att redan när den här personen, som sen visar sig vara mördaren, dyker upp i boken är det första jag tänker "Där har vi mördaren!" Utan att ha nåt annat än magkänslan att gå på. Lite tråkigt på sitt sätt eftersom överraskningen inte blir så stor.
onsdag 7 december 2011
Lyxiga Lussekatter?
Jag hittade ett recept häromdagen som jag var tvungen att testa, kunde inte vänta ett helt år nämligen. Det var på Lyxiga Lussekatter och nej, de innehöll varken guld eller diamanter men väl mandelmassa, kardemumma och vaniljsocker. Du hittar det här.
Bullarna blev jättegoda men de jäste inte så mycket som jag trodde trots den extra jästen som skulle vara i. Använde även bakpulver till vanligt vetemjöl istället för Vetemjöl Special som tipsades om i receptet, precis som jag gör i det receptet jag brukar använda mig av.
Nästa år när jag bakar lussekatter igen modifierar jag nog mitt eget recept eftersom det är så himla bra. De bullarna smakar nybakta även om de varit frysta, de jag bakade igår går igenom sitt test ikväll.
Så. Till det receptet jag skrev om i tidigare inlägg kommer jag att tillsätta 200 g mandelmassa, 1 tsk kardemumma och 1 tsk vaniljpulver. Testar med ett paket jäst först och ökar på vid nästa tillfälle om det skulle behövas.
Bullarna blev jättegoda men de jäste inte så mycket som jag trodde trots den extra jästen som skulle vara i. Använde även bakpulver till vanligt vetemjöl istället för Vetemjöl Special som tipsades om i receptet, precis som jag gör i det receptet jag brukar använda mig av.
Nästa år när jag bakar lussekatter igen modifierar jag nog mitt eget recept eftersom det är så himla bra. De bullarna smakar nybakta även om de varit frysta, de jag bakade igår går igenom sitt test ikväll.
Så. Till det receptet jag skrev om i tidigare inlägg kommer jag att tillsätta 200 g mandelmassa, 1 tsk kardemumma och 1 tsk vaniljpulver. Testar med ett paket jäst först och ökar på vid nästa tillfälle om det skulle behövas.
måndag 5 december 2011
Världens godaste lussekatter?
Ja, det tycker jag iallafall om man får tycka så om sina egna bullar :) Det finns en mängd olika recept på Lussekatter - med eller utan ägg, med eller utan kesella men här har jag, med lite tips från andra, kommit fram till ett recpet som inte kan misslyckas. Om du inte använder för mycket mjöl alltså..... och när du ändå ska baka - gör dubbel sats med en gång för dessa har strykande åtgång.
MINA GODA LUSSEKATTER
50 g jäst
150 g smör
5 dl Solhavre (istället för mjölk och gör bullarna extra saftiga)
1 g saffran
250 g kesella
2 dl strösocker (eller vit sirap om du har det hemma)
½ tsk salt
3 tsk bakpulver (gör bullarna liite extra fluffiga)
ca 18 dl vetemjöl (men använd inte allt i degen)
1. Smält smöret och häll i saffran så att det får fräsa med en stund, då utvecklas smaken ordentligt (mortla gärna saffranen med en sockerbit först) Häll i Solhavre (tänk på att skaka paketet ordentligt annars får du bara med den tunna vätska och inte det tjocka goa som ligger i botten) och värm till 37 grader
2. Smula jästen i en bunke och häll över socker och salt. Häll sen över lite av degvätskan så att jästen löses upp. I med resten av vätskan + Kesella
3. Blanda ut bakpulver med lite mjöl, häll i det i degvätskan tillsammans med mer mjöl och arbeta till en deg - gärna i hushållsassistent. Häll inte i för mycket mjöl, då blir bullarna torra. När jag är nöjd är min deg fortfarande kladdig och kan i och för sig vara lite svårarbetad sen när den ska bakas ut men ack så goda bullarna blir!
4. Låt jäsa i 1 timme och häll sen ut på bakbordet och forma till lussekatter. Jag gillar ganska stora bullar, tar hellre bara en än 2 små - blir också saftigare om du inte gör för små. Eftersom degen nu är rätt kladdig (om du följt mina rekommendationer ;) ) så ha en hög med mjöl på bordet som du duttar händena i när du rullar. Tryck i russin och låt sen jäsa övertäckt i 45 minuter.
5. Pensla med uppvispat ägg och grädda sen i 225 grader i ca 8 minuter.
Nu är bullarna klara och måste ju självklart avnjutas med ett glas kall Julmust från Apotekarnes. Visst det går bra med kaffe också. Eller glögg :)
De bullar som inte äts upp med en gång måste direkt in i frysen, jag låter dem inte ens svalna helt, annars blir de torra som snus och hårda.
MINA GODA LUSSEKATTER
50 g jäst
150 g smör
5 dl Solhavre (istället för mjölk och gör bullarna extra saftiga)
1 g saffran
250 g kesella
2 dl strösocker (eller vit sirap om du har det hemma)
½ tsk salt
3 tsk bakpulver (gör bullarna liite extra fluffiga)
ca 18 dl vetemjöl (men använd inte allt i degen)
1. Smält smöret och häll i saffran så att det får fräsa med en stund, då utvecklas smaken ordentligt (mortla gärna saffranen med en sockerbit först) Häll i Solhavre (tänk på att skaka paketet ordentligt annars får du bara med den tunna vätska och inte det tjocka goa som ligger i botten) och värm till 37 grader
2. Smula jästen i en bunke och häll över socker och salt. Häll sen över lite av degvätskan så att jästen löses upp. I med resten av vätskan + Kesella
3. Blanda ut bakpulver med lite mjöl, häll i det i degvätskan tillsammans med mer mjöl och arbeta till en deg - gärna i hushållsassistent. Häll inte i för mycket mjöl, då blir bullarna torra. När jag är nöjd är min deg fortfarande kladdig och kan i och för sig vara lite svårarbetad sen när den ska bakas ut men ack så goda bullarna blir!
4. Låt jäsa i 1 timme och häll sen ut på bakbordet och forma till lussekatter. Jag gillar ganska stora bullar, tar hellre bara en än 2 små - blir också saftigare om du inte gör för små. Eftersom degen nu är rätt kladdig (om du följt mina rekommendationer ;) ) så ha en hög med mjöl på bordet som du duttar händena i när du rullar. Tryck i russin och låt sen jäsa övertäckt i 45 minuter.
5. Pensla med uppvispat ägg och grädda sen i 225 grader i ca 8 minuter.
Nu är bullarna klara och måste ju självklart avnjutas med ett glas kall Julmust från Apotekarnes. Visst det går bra med kaffe också. Eller glögg :)
De bullar som inte äts upp med en gång måste direkt in i frysen, jag låter dem inte ens svalna helt, annars blir de torra som snus och hårda.
fredag 2 december 2011
Arga bibliotekstantens blogg
Hahaa... ramlade över denna blogg och tyckte det var härligt roligt att läsa om vad just denna bibliotikarie upplever på sitt jobb. Här har hon samlat diverse episoder om hur människor beter sig och jag blir lika förvånad varje gång jag själv upplever detta. Läs och få dagens skratt...
http://argabibliotekstanten.blogg.se/
http://argabibliotekstanten.blogg.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)