Men vilken tur att jag var sugen på deckare!

Lite smålustigt faktiskt :)

Sa ju in mitt tidigare inlägg att jag var sugen på att läsa deckare och att jag hade en ljudbok + en läsebok i gång i just den genren.
Igår hade vi bokklubbsträff och det nya avslöjandet visade sig bli en deckare till. Denna bok hade jag läst om bara någon dag tidigare och tyckte den verkade intressant så det var lite extra kul att det blev det valet.

Kvällens huvudbok var "Stål" av Silvia Avallone, en bok som nu har ramlat in på Topplistorna, och vi var rörande överrens om att det var ett bra bokval. Tjejen som valt boken har varit en del i Italien och kände igen en hel del av miljöerna som boken beskrev och det ger självklart en helt annan nyans av det man läser.
Att vi alla tyckte den där pappan var hemsk och att vi i princip bara väntade på att han skulle göra sexuellt övergrepp på sin dotter - där var vi också överrens. Likaså vad gällande författarens förmåga att beskriva allt så att det kändes som om man var på plats.
En del gillade inte Anna och Francesca överhuvudtaget medan jag, t ex, kände att jag jämförde med min egen dotter som är i samma ålder. Inte för att min dotter är som dem men med hormoner som sprutar och vuxentankar blandas med barntankar så är det lätt att dra paralleller.

Vi åt gott, en Italiensk pastasallad kvällen till ära och drack både rött och vitt vin till maten - vilket man nu var sugen på.

Till kaffet avslöjades boken jag nämnde i början och det är alltså "Tänk på ett tal" av SJ Verdon vi ska läsa till nästa träff.
Ser verkligen fram emot att läsa denna men tar nog nåt annat än deckare tills den dimper ner i brevlådan ;)
Och när jag ändå beställde bokklubbsboken så la jag även till "Agaat" av Marlene van Niekerk samt "Innan jag somnar" av SJ Watson

 

Måndag och en rätt ok sådan....

Solen skiner, krokusarna vågar sig äntligen fram och våren är här! Jo, så är det för nu tänker jag lufta vårjackan och bara använda vinterjackan i stallet och när sonen spelar fotboll på kvällarna. Är ju rätt så kyligt då skulle jag vilja påstå.

På torsdag är det dags för vår bokklubb att träffas igen och vi ska diskutera "Stål" av Silvia Avallone. Ska bli väldigt intressant att höra vad övriga i gruppen tyckte, tror det kan bli en långdiskussion.

Det var längesen jag läste en deckare så just nu håller jag faktiskt på med två stycken samtidigt. För det första läser jag "Smärtans hus" av Jo Nesbö och tycker den är bra. Har läst två andra av honom tidigare (inte i "rätt" ordning dock) och tycker nog att "Snömannen" är bättre än denna jag läser nu, men den är helt ok.

Egentligen är jag ingen stor fan av ljudböcker för jag känner att jag inte kan koncentrera mig när jag lyssnar, tankarna vandrar åt alla håll så jag föredrar att läsa istället. Har lyssnat på nån ljudbok när jag haft ett längre uppdrag då jag fått köra en bit och då har det fungerat bra.

 Nu tänkte jag att jag skulle ta tag i mina Powerwalks igen och har därför laddat in (jag och jag förresten - jag bad maken då jag är totalt tekniskt okunnig) Don Winslows "I hundarnas våld" (som maken tyckte jag skulle börja med) på min mobil och har jag tur kan den locka mig att gå ut mer - bara för att jag vill höra fortsättningen :). Lyssnade på första delen igår och rundan blev faktiskt lite längre än jag tänkt från början och det är en bra start tycker jag! Och gott betyg åt boken..

Wellwell, vi får se hur det går sen....

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att få höra vilken bok som presenteras på bokklubben på torsdag!

 

Stål - en bok svår att beskriva?

"Stål" av Silvia Avallone. Det är den boken jag nyss lagt ifrån mig. Boken som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva och som är mångbottnad.

"Stål" är boken vi ska diskutera kommande bokklubbsträff och samtidigt som den träffar som ett slag i magen äcklas jag av vissa delar i boken. Äcklas för jag tycker det är pedofil-varning på vissa partier.

Men jag tyckte om boken. Tyckte om sättet författaren beskrev personerna. Hur hon lyckades få mig att känna den fuktiga värmen i Italien en kokhet sommardag. Jag brände nästan fötterna på sandstranden medan jag läste. Gillar.

Hon var också duktig på att på ett subtilt sätt beskriva en känsla i boken, en viss händelse som ändå fick mig att förstå vad hon menade.

Boken utspelar sig som sagt i Italien, men inte det Italien vi känner från filmer och semesterresor utan om det skitiga Italien i ett nedslitet bostadskomplex i kuststaden Piombino.
Det handlar om Stålverket som är navet i denna stad. Här jobbar de flesta män som bor här. De yngre killarna lever för livet utanför Stålverket. Sprit, fester, droger, tjejer.

Men framför allt handlar boken om Anna och Francesca, två tjejer på 13 år med en fot kvar i "barnvärlden" men resten av kroppen med stora kliv är på väg in i vuxenvärlden medan tonårshormonerna rusar i blodet. Med full kraft.
Dessa flickor som drar männens och pojkarnas blickar till sig och de spelar på sin ungdom och sin tilltagande sexualitet.
 Det handlar om kärlek. Om vänskap. Om kampen om att inte vilja vara kvar i denna kuststad utan att komma bort och "bli någon".

Inte bara att komma bort från staden utan även att komma bort från missären innanför hemmets väggar.
Jag äcklas när jag läser om pappan som sitter i balkongen med kikare för att hålla koll på sin dotter. Han sitter där och blir mer och mer ilsken på henne för att hon beter sig som han tycker att hon gör. Men det som jag reagerar starkt på är hur han ser på hennes om om hon inte var hans dotter. Hur han ser på henne med en mans ögon.
Och när man har en dotter i samma ålder som de här tjejerna så gräver sig boken något djupare.

Så här beskrivs boken (på boken):

"Stål är en livskraftig samtidskritik, utvecklingsroman och kärleksförklaring i ett, där hettan från solen och stålverket strömmar från sidorna, i en perfekt avvägd blandning av det sorgsna och det hoppfulla"

"...det är en mörk, förtvivlad och vacker berättelse."

"Kärleken i porträttet av de två flickorna och deras djupa med sexuella dimensioner laddade vänskap, är djupt medkännande och hoppfullt. ...debut skriven på ett kreativt och lätt magiskt språk, vill förändring"

Det är helt klart en bok jag kommer att rekommendera.

Till min dotter i Frankrike

Har nu läst en bok som jag hade som alternativ till bokklubbsbok när det var min tur att välja. Tur att jag inte valde den.

Boken heter "Till min dotter i Frankrike" och är skriven av Stephanie och Barbara Keating. Det är en episk romantisk historia som utspelar sig på Irland och i Frankrike och är enligt min mening allt för förutsägbar. Redan i början förstår jag vilka som kommer att bli ett par och då tröttnar jag lite.

Boken utspelar sig bland annat i nutid där Richard Kirwans vid sin död testamenterar återstoden av sin egendom till sin dotter i Frankrike. En uppgift som kommer som en chock för övriga familjen som inte hade en aning om denna okända dotter. Eller?

Det blir även en chock för dottern Solange de Valnay vars hela tillvaro ställs på ända. Är hennes pappa inte hennes biologiska pappa? Vet mannen hon kallar för pappa att hon inte är hans biologiska barn? Hur ska hon ställa sig till kontakten med hennes halvsyskon på Irland? Och pengarna hon fått, ska hon ta emot dem överhuvudtaget?

Boken utspelar sig även under andra världskriget med alla hemskheter det innebar och lägger såklart grunden till bokens historia. En historia som är fylld med smärta, passion, förluster, krig och kärlek.

Och visst, boken är väl ok men jag tycker den är ganska rörig och som sagt förutsägbar men jag ville trots allt läsa ut den och upplösningen var det bästa i boken. Betyg 3 får den, inte mer.

Nu har jag istället gett mig i kast med nästa bokklubbsbok, nämligen - "Stål" av Silvia Avallone och denna bok utspelar sig i Italien. Inte det turistiga vackra Italien man är van att läsa och se filmer om, utan om en nedsliten kuststad vid namn Piombino.

Här bor de 13-åriga flickorna Anna och Francesca som har hela livet framför sig. De är på väg in i vuxenvärlden och livet kretsar kring pojkar och de drömmer om ett liv tillsammans långt bort.

I centrum står även stålverket Via Stalingrado där livet i staden rör sig.

Motiveringen till valet var "Eftersom jag älskar Italien och har en dotter i dessa flickors ålder lockade boken mig".
Jag har bara läst knappt 100 sidor men soo far soo good som de säger...

 

Attans.... skulle valt denna istället....

Har nu läst den mest underbart fantastiska bok om ännu en del av Kinas historia. Jag talar om "Snöblomma och den hemliga solfjädern" av Lisa See.

Även denna bok utspelar sig på 1800-talet (precis som "Kejsarinnan Orkidé) och handlar om Lilja och hennes laotong, likasyster, Snöblomma. Den handlar om hur det är att leva i Kina på den tiden där döttrar anses som värdelösa, som en döende kvist på ett träd, som bara ännu en mun att mätta. Den handlar om att genomgå en smärtsam ritual för att få de idealiska sk Liljefötterna för att kunna gifta sig bra. Om jag säger så här - "Om man vill vara fin får man lida pin" - har fått en helt ny smärtsam innebörd!

Döttrars enda uppgift under uppväxten är att formas till den perfekta hustrun. Att utan klagan kunna sköta ett hushåll, ta hand om sin man och sina svärföräldrar och helst bara föda de värdefulla sönerna.

Boken är en väldigt gripande berättelse om djup kvinnlig vänskap och jag kunde inte släppa boken, varken bokstavligt eller i tankarna och jag önskar så att jag hade valt denna bok till bokklubben istället för "Kejsarinnan...." även om den också kom in på min topplista. Men jag tror nog att den halkade ur till förmån för "Snöblomma...."

Så här beskrivs boken på Boktipset:

I Hunanprovinsen i Kina föds år 1823 två flickor, Lilja och Snöblomma. De är som alla döttrar värdelösa och har endast en uppgift i livet, att bli goda och duktiga hustrur. För att höja sitt värde på äktenskapsmarknaden måste flickorna, genom fotlindning, uppnå perfekta liljefötter.
   De genomgår båda den smärtsamma ritualen. De kommer från olika byar och olika familjeförhållanden men ödet griper in och de båda flickorna anses perfekt matchade för att bli likasystrar, laotong..
Lilja får ett meddelande i nu shu, kvinnornas hemliga skrift, på en vacker solfjäder från Snöblomma. Solfjädern kommer att följa dem åt genom livet och bära berättelsen om deras gemensamma liv, nedtecknat i nu shu.
Flickorna skriver ett likasysterkontrakt som till en början bara är ord men allt eftersom åren går fylls med mening. Deras starka vänskapsband håller dem samman. De delar oron inför äktenskapen och livet i den nya familjen, sorgen över dödfödda barn och glädjen över friska söner. Men trots de yttre påfrestningarna är det ett missförstått meddelande i nu shu som hotar att skilja likasystrarna åt för alltid.
Skildrat genom Liljas ögon blir vardagen i det gamla Kina levande och hennes drömmar, längtan och sorg talar starkt till oss. I Snöblomma och den hemliga solfjädern förenar Lisa See fakta och fiktion till en gripande skönlitterär berättelse om kvinnors liv och villkor i en fascinerande kultur.


Jag kan bara säga till er LÄS DEN! Nu skrek jag visst men ja,.... läs!

Inte riktigt vad jag väntat mig....

Har nu lyckats ta mig igenom den 900 sidor långa boken "Flickan från Ingenstans" av Justin Cronin och den var väl inte riktigt som jag tänkt mig. Baksidan fick mig att tro att det var en spänningsroman om ett livsfarligt virus som sprider sig ohämmat (lite som filmen med Dustin Hoffman för en massamassa år sen) - och det var i och för sig rätt - men jag trodde att boken utspelade sig i "vår normala värld" medan det visade sig att det var en variant på en vampyr-historia. Inte den genre som jag brukar läsa om jag säger så.

Hur ska jag beskriva boken? Den börjar i nutid då ett gäng kriminella tvingas med i ett militärexperiment som urartar. De får ett virus i sig som ska göra dem till krigsmaskiner mer eller mindre och som ska döda fienden. Detta experiment urartar, de lyckas rymma och på nästa bokblad är man 100 år fram i tiden där ingen vet vad som egentligen hänt tidigare.

De virussmittade förvandlas till viraler och pyrer (nån vampyrvariant) som lever upp på natten och flyr dagsljuset (som Dracula) och de vanligas liv präglas av en rädsla för mörker, för döden och ett öde värre än så.

Samtidigt handlar det om föräldrarlösa sexåriga Amy som lyckas fly från militärbasen innan det fruktansvärda händer. Om hur hennes resa handlar om en resa över tid och rymd, om att avsluta det som aldrig borde påbörjats

I mellanåt fick jag känslan av att jag läste en helt annan bok än den jag börjat på och när viss "bakåtinformation" kom tillbaka var det som "Jaha, jamen just det - det är ju samma bok". Det gjorde också att man tappade greppet om vem som hade förhållande med vem och på vad sätt. Och plötsligt dök personer upp från bokens början och återigen kom aha-känslan tillbaka.

När jag läste om boken efter att ha köpt den lovordades den och många skrev "Den gick så fort att läsa och jag önskar att den var på ytterligare 900 sidor och blev såå glad när jag såg att det finns en fortsättning". Håller inte riktigt med.

Man kan ju fråga sig varför jag trots allt läste klart boken när den egentligen inte föll mig i smaken men det är väl envisheten i att inte vilja lägga ifrån sig en outläst bok + att det fanns nåt i språket som gjorde att jag ville läsa vidare. Författaren lyckades också knyta ihop säcken så att allt fick ett samband tillslut.
 Men fortsättningen kommer jag inte att läsa (och har jag inte helt fel för mig är det första delen i en kommande triologi jag läst) och boken kommer att ges vidare till nån i 15+ åldern för de gillar nog boken mer än vad jag gör.

Nu ska jag istället läsa "Snöblomma och den hemliga solfjädern" av Lisa Lee. Såg den när jag beställde "Kejsarinnan Orkidé" och efter att ha läst den sistnämnda blev jag sugen på att läsa mer om Kinas historia och traditioner.

och nu ska jag läsa....

Var på Maxi för en tid sen där de hade pocketböcker för 39 kr. Det kan jag ju inte gå förbi och hittar en intressant bok som heter "Flickan från ingenstans" av Justin Cronin och som är en tegelsten på dryga 900 sidor. Här har jag att göra ett tag :)

Har egentligen ingen koll på boken men på www.boktipset.nu får den högt betyg av de flesta och de skriver att de inte kunnat släppa boken och trots de många sidorna har den varit snabbläst. Såg också att det är första delen i vad som ska bli en triologi.

Så här skriver Adlibris om boken:

Det otänkbara inträffar: Ett topphemligt amerikanskt militärexperiment går fel och ett livsfarligt virus sprider sig ohämmat. Katastrofen är ett faktum och snart har världen för alltid förändrats. Allt som återstår för de chockade överlevarna är en kamp för tillvaron som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde värre än så.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som lyckades rymma från militärbasen strax innan det fruktansvärda hände. Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta bara början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymt, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde ha påbörjats.

Justin Cronin har med Flickan från ingenstans skapat en mycket speciell spänningsroman som närmast kan jämföras med Stephen Kings Pestens tid och Cormac McCarthys Vägen.

Love Love Love!!

Det är ett tag sen jag skrev men det har varit fullt upp och läsningen har fått stå lite åt sidan.

För två veckor sedan var det dags för mig att ha Bokklubbsträffen och vi skulle diskutera "Mörk Jord" av Belinda Bauer.
 Jag tror att vi alla var beredda på en "skräckbok" efter vad som stod på baksidan av boken men ingen av oss upplevde den så. Jo, en av tjejerna kunde inte läsa ut boken med tanke på mördade barn och att hon själv inte skulle kunna sova på grund av egna tankar som virvlade runt på grund av det. Det blev ingen långvarig diskussion av boken men återigen blir jag förvånad över hur olika man kan uppfatta en och samma bok. Medan de flesta av oss tyckte boken handlade om just mördade barn men framför allt om Steven som lever för att hitta sin mördade morbrors kropp - så var där en i gänget som tyckte boken handlade om levande barn. Intressant.

Eftersom det var min tur att ha bokklubbskvällen var det även min tur att välja bok och jag hade två böcker som jag hade svårt att välja mellan.

1.  "Kejsarinnan Orkidé" av Anchee Min
2. "Zarités frihet" av Isabel Allende

Bok nr 1 lockade eftersom det är en historisk roman om Qingdynastin i Kina. En storslagen roman om passion, svek och maktkamp.
Bok nr 2 var en författare som kvinnan i bokhandeln rekommenderade att vi skulle läsa med tanke på allt annat hon plockade fram redan var läst :)

Först valde jag "Zarités Frihet" men nu i efterhand är jag glad att jag ändrade mig. Anledningen till att jag ändrade mig var bland annat att en av oss redan börjat läsa den och hade bara läst halva på en månad. Det måste betyda att den var väldigt detaljrik och man behövde ordentligt med tid för att komma in i boken för hon läser väldigt mycket annars och hade läst ut den i ett nafs. Jag tror inte jag varit lika glad för mitt val då för vi var nog många som inte (hunnit) läsa ut den...

Dessutom är det inte lika kul att välja en bok som nån har läst även om vi sagt att så kan det vara med tanke på den takten vi läser böcker i vår grupp :)

Istället valde jag bok nr 1 "Kejsarinnan Orkidé" av Anchee Min (som jag egentligen kände mest för men var nog lite "rädd" att den inte skulle gå hem bland mina bokklubbsvänner) och vilken bok!! Älskar den. En fantasktsk bok som beskriver Kinas traditioner och ritualer under mitten av 1800-talet under Qingdynastins sista skälvande år. Den bygger på en sann historia om en kvinna som historien dömt hårt och som av vissa kallas "Kinas mest hatade kvinna".

Den handlar om den unga flickan Orkidé som kommer till Förbjudna staden för att bli en av kejsarens konkubiner och om hur hon mutar sig in i hans sängkammare för att skydda sin framtid och förhoppningsvis föda honom en son vilket hon också gör. När Kejsaren dör alldeles för tidigt kämpar  hon med list och envishet för att sonen, trots sin ringa ålder, ska få överta tronen.

Den handlar om att inte våga lita på någon runt omkring sig. Vill de verkligen mig väl eller vill de undanröja mig för att ta min plats?

Jag är väldigt glad att jag ändrade mig och till slut valde just denna bok och enligt mig är insidan minst lika intressant och vacker som utsidan. Tror nog faktiskt att den halkar in på min Topp 10-lista!

"Blå koral" levde inte upp till förväntningarna

Då har jag läst Louise Boije af Gennäs andra del i sin triologi som började med "Högre än alla himlar". Den första delen var den första bok jag över huvudtaget läst av Louise Boije av Gennäs och tyckte den vara fantastiskt bra. Har längtat i flera år på uppföljaren som då kom i höstas och heter "Blå Koral" (Koral som inte är felstavad korall, utan betyder kyrkosång, psalm) men den var inte hälften så bra som den första delen. Tyvärr en besvikelse med alltför mycket tillrättaläggande. Inte svårläst på nåt sätt men jag tyckte den var lite styltig och full med klyschor. Nej, den hamnar inte på Topp 10-listan tillsammans med den andra.

Triologin handlar ju om några vänner som känner varandra utan och innan och historien sträcker sig över 10 år med start vid Melleniumskiftet. Här får man följa vännernas stötande och blötande om livet i stort och smått. Historiska händelser som 9/11 tas självklart upp (i första delen) och i andra delen är det Tsunamin som står i centrum och alla tankar, funderingar runt moral, politik, känslor bearbetas. Det är stor igenkänningsfaktor såklart och man ser alla bilder klart och tydligt när man läser boken. Men efter del 2 är jag inte lika nällad att läsa den tredje och sista delen som jag antar kommer om ca 2-3 år (det var den tid det tog innan del 2 kom).

Boken jag läste innan "Blå Koral" var "Katedralen vid havet" av Illdefonso Falcones och den var intressant men på tok för lång. Vissa partier fick jag verkligen kämpa mig igenom. Handlar om Barcelona på 1300-talet om och om uppbyggnaden av folkets katedral, Santa Maria. Skildrar livet i Barcelona med en massa intriger, konspirationer och kärleksöden. En historisk roman man behöver ha tid på sig att läsa, inget man läser medan potatisen kokar med andra ord.

Just nu jag läst första kapitlet av vår bokklubbsbok "Mörk Jord" av Belinda Bauer och jag ser fram emot att läsa en spännande deckare efter dessa senaste böcker jag läst. Sen är det minsann min tur att välja bok till bokklubben så det är dags att börja leta.....

  

Skrattfest!

I tisdags hade vi PIC-träff igen, dvs bokklubbsträff och denna gång var temat skrattfest och sex. Jo så var det :). Och just denna kväll var det lite roligt med vårt klubbnamn som eg står för Pocket I Centrum och inget annat....

Det var dags att diskutera "Femtio nyanser av honom" av E L James och jag kan säga att det är ingen bok vi diskuterat så länge och så ingående som denna bok! Vanligtvis brukar vi även tipsa om böcker vi läst sen senast vi sågs men denna kväll "hann" vi bara med vår gemensamma bok.

Redan förra gången sa vi att det krävs nog en del vin när vi ska prata om denna omtalade erotiska bok så värdinnan började med att bjuda på bubbel. Nu var det jag som körde så jag tog ett halvt glas men hade gärna tagit både ett och två glas till.

Det är tre år sen vi startade vår klubb och jag kan garantera att ingen kväll har vi skrattat så mycket som vi gjorde denna kväll. Tårarna sprutade och skratten avlöste varandra i samma takt som de obetalbara kommentarerna flödade.

Vad tyckte vi om boken då? Jag tyckte ju som sagt att sexbiten var alltför detaljerad men skulle ljuga om jag inte tyckte den "pirrade" till då och då. Språket var vi överrens om att det inte var nån Nobelstatus på men författaren hade ett drivande språk som gjorde att man bara ville läsa vidare och veta mer om huvudpersonerna. Hon lyckades bygga upp den där erotiska attraktionskraften, som jag tror var det som lockade mig mest, och gjorde en nyfiken. De första 150 sidorna var ren "uppbyggnad" inför vad som komma skulle. Vi var också rörande överrens om att Mr Grey attraherade oss och vi började diskutera varför vissa personer vill dominera och andra domineras. Intressant samtalsämne...

Så kom tillslut den där frågan som alla nog hade på lut "Hade ni nån nytta av boken"? Och det var det vissa som hade haft ;) Den av oss som valde denna bok väntade sig en blomma från männen efter "nyttan" av boken :))
En i gängen dissade boken helt och hållet. Först i tisdags studerade hon utsidan av boken och utbrister "Men det är ju en slips på utsidan, det har jag inte sett innan". Har ni läst boken förstår ni innebörden av just slipsen.

En av tjejerna hade redan köpt nr 2, som heter "Femtio nyanser av mörker", för hon ville veta vad som hänt Mr Grey, varför han var som han var (eller är det en täckmantel för att läsa mer erotik ;) ). En annan köpte boken dagen efter träffen. Jag var väl inte så sugen på att läsa nr 2 men fick kommentaren att "det vill du nog när vi läst den".

Jag får kanske ladda upp med extra vin även nästa gång vi träffas för då är vi hemma hos mig och vem vet.... fler kanske har läst 2:an då.

To be continued.......

Boken till kommande gång blev "Mörk Jord" av Belinda Bauer.

Annars håller jag fortfarande på att läsa "Katedralen vid havet" av Ildefonso Falconens och den är lite småseg att läsa. Emellanåt är den fängslande och riktigt bra men ibland skumläser jag bara sidorna. Det är en bok som kräver att man sitter och läser ett tag för att komma in handlingen.