Borde nog inte skriva här ännu men......

Har precis läst ut vår bokklubbsbok "Ett litet snedsprång" av Denise Rudberg och jag måste tyvärr säga att mina farhågor om boken infriades. Jag har aldrig varit lockad av att läsa hennes böcker och det beror nog på att jag av nån anledning har nåt emot Rudberg, vet egentligen inte varför för jag har aldrig läst nåt av henne.

Hur som helst så tyckte jag språket var otroligt tråkigt. Lamt och gammalt och även om hon kallar det "Elegant crime" koncentrerar hon sig alltför mycket på att beskriva hur dyrt allt är, hur mycket pengar de har och vilka eleganta och fina kläder de bär.
Dessutom är alla så korrekta och det retade mig. Alla huvudpersoner visste bara vad som var rätt och fel, gjorde allt enligt boken och hade inga skavanker. Nej, min magkänsla visade sig ha rätt och det lär inte bli fler böcker av henne. Storyn var ok och med en annan författare kunde det nog blivit en riktigt bra bok.

Efter denna bok tog jag i stället tag i "Medinas Juvel" av Sherry Jones som redan efter ett par sidor visar sig ha ett helt annat språk än ovanstående. Ett målande härligt språk som jag tror jag kommer att älska. Men som sagt, än så länge har jag bara läst ett par kapitel så jag ska inte säga för mycket men ...so far, so good...

Boken handlar om 9-åriga Aisha som blir bortgift med den då 54-åriga profeten Muhammed. Hon träder in i en värld där hon måste använda sig av sitt medfödda mod, sin kvicktänkthet och ibland även sitt svärd för att ta kontrollen över sitt eget öde.
"Medinas Juvel" är berättelsen om en av historiens mest unika kärlekshistorier. Mellan dem uppstår efter hand en varm och innerlig kärlek som kommer att var livet ut. Aisha blir inte bara profetens djupt älskade livskamrat utan även en ovärderlig rådgivare i politiska frågor. (Inte ordagrant avskrivet från bokens baksida)

Pappas Te i Malmö

Igår hade jag en alldeles fantastiskt underbar dag i Malmö tillsammans med en kär vän. Jag hade fått ett presentkort på en Teprovning på Ehsans & Pappas Tehus i Malmö och det var anledningen till vår lilla utflykt och det blev en heldag av mys, prat, mat och shopping. Och te. Massor av te.



Det var ägaren själv som höll i teprovningen och man kände att han verkligen brann för detta ämne. Han berättade både historier om legender, hur teet tillverkades och hur man på bästa sätt brygger sitt te. Upptäckte att jag gör h e l t fel när det gäller detta. Man ska inte ha en stor kopp, bättre att brygga flera små, för med mycket vatten vill man gärna låta teet dra längre för att få mer smak vilket resulterar i att man istället får ett beskt te, man ska inte ha färgad insida på koppen, för att bl a kunna se den vackra färgen på teet man dricker. Jag tar gärna stoora koppar för det är mysigt med en härligt kopp te och vill ogärna springa fram och tillbaka för att brygga nytt. Min favoritmugg har ljusbrun insida. Alla fel med andra ord.

Med de flesta teer vi provade skulle man "skölja av", dvs när vattnet nåt rätt temperatur för respektive tesort häller man på lite vatten för att väcka tebladen och ta bort "damm". Låter det dra ett par sekunder, häller bort och fyller på med nytt vatten som får dra 1-2 minuter. Låter man det dra 4 minuter eller mer kommer det ur mycket garvsyra som gör teet beskt.

Är man sugen på mer te häller man på mer vatten på samma teblad och får en annan smakupplevelse och likaså efter tredje bryggningen. Det var fantastiskt intressant att känna skillnaden på ett och samma te vid de olika bryggningarna. Det var Doft, Smak och Styrka man kände vid de olika gångerna man bryggde tebladen.

"Pappa" berättade att han fick utbildning på alla teer han köpte på sina resor till Kina och att han hela tiden lär sig nåt nytt.

När han började med sina teprovningar hade han suttit ner och gått igenom proceduren för att se hur lång tid det tog. 90 minuter kom han fram till men också att den tiden aldrig räckte till när det väl var dags för en provning utan det tog alltid uppemot 2,5 timmar. Lite mellanprat och så där tar ju sin tid det också.
Nu vet jag inte om vi var extra intresserade och att han tyckte det var extra kul pga det men vi satt där i 4 timmar! 4 timmar. Och vi tror ju att vi fick en lite bonus när vi fick prova det lagrade teet (visste inte ens att det fanns!) som man kunde köpa kakvis. Tekaka fick med andra ord en annan innebörd ;). Detta te var fantastiskt gott, ett mjukt lent te som var en ren njutning att dricka. Att hälla mjölk i det teet var som att hälla Coca Cola i ett glas äkta champagne sa "Pappa"

När vi skulle åka hem fick vi alla varsin låda med de tesorter vi fått prova. En låda med 9 småsmå teburkar i plåt så att vi kunde fortsätta smaka, använda oss av våra nya kunskaper och finna ut vad vi tyckte bäst om.

Att te är uppiggande märkte vi ju också med besked. Vi fick berättat för oss att kaffe ger en snabb kick vad gäller den uppiggande effekten men försvinner också snabbt. Te däremot  tar ungefär 2 timmar innan man känner av effekten och den sitter även i mycket längre. Så när jag kom hem efter en underbar dag, alldeles lugn och avslappnad i kroppen, trött av alla intryck så kunde jag inte somna. Mycket te blev det :)

Som sagt en fantastisk dag som gav energi och ro i själen. En underbar dag med en underbar vän.

"En dag"

Har alldeles precis läst ut "En dag" av David Nicholls. Boken har fått väldigt bra recensioner och visst, den började helt ok men jag kände att det inte var en bok som skulle fastna. Den sista fjärdedelen av boken tyckte jag dock var rätt bra.

Boken handlar om Dexter och Emma som spenderar natten efter examen tillsammans och själva historien sträcker sig under en period på 20 år. De behåller sin vänskap genom livet, en vänskap som går både upp och ner, och man anar en förälskelse som ingen av dem erkänner, varken för sig själv eller varandra. Storyn slutade på ett sätt jag inte väntat mig och den gav en och annan tankeställare under tiden jag läste samt att jag i slutet kände igen mig i vissa tankar hos karaktärerna.

Den hör absolut inte till mina favoritböcker och frågan är om jag kommer att minnas den särskilt länge men tillslut blev den iallafall en bok som var rätt mysig att läsa. Filmen kan jag nog tänka mig att se en dag när jag ligger nerbäddad i soffan med en massa näsdroppa, näsdukar och halstabletter runt omkring.

Jag tror Jag tror Jag tror.....

Jag tror jag vet vilken bok jag ska ta när det är min tur att välja till Bokklubben :D Håller tummarna för att den hinner komma ut i pocket (fick svar från Förlaget att den skulle komma i mars)  - kan vara precis på håret!
 Nu är det visserligen några månader dit och mycket vatten hinner rinna under broarna och skulle jag ha sån otur att den inte kommer ut i tid så har jag en annan på lut. Om inte nån av de andra tjejerna som har turen innan mig väljer just den.... Spänningen är oooooliidlig :) Eller hur?

Träff med Bokklubbsvännerna

Jag tänker inte börja med att berätta hur mysigt vi hade när vi träffades i torsdags, däremot ska jag berätta vad värdinnan bjöd på för det var väldigt väldigt gott. Nu är jag ju en älskare av höstgrytor och gratänger så jag antar att det var därför den föll i god jord hos mig.

Kyckling i pesto

600 g kycklingfile (I bitar)
1 msk rapsolja
(1tsk salt - jag skippade det och det blev tillräckligt salt ändå)
2 krm nymald svartpeppar
10 marinerade soltorkade tomater
15 gröna oliver
100 g fetaost
½ dl pesto, gärna med chili
2½ dl grädde

1. Sätt ugnen på 200 grader. Bryn kycklingen, krydda med peppar och lägg över i en ugnssäker form.
2. Strimla tomterna, skiva oliverna, strö detta över kycklingen samt smula över fetaosten.
3. Blanda grädde & pesto och häll detta över kycklingen. Gratinera ca 20 minuter (längre om du väljer hela fileér)
4. Servera med ris eller pressad potatis & sallad.

Var försiktig med saltet för både oliverna, fetaosten och peston kan vara rätt salta.

Boken vi diskuterade var "Niceville" av Kathryn Stockett och vi var rörande överrens om att det var ett bra bokval. En varm berättelse med härliga karaktärer och alla hade fått känslan av att boken utspelade sig mycket tidigare än vad den egentligen gjorde.

Boken handlar om Skeeter som tillsammans med två svarta hembiträden skriver en bok om hur det är att arbeta för vita kvinnor. Om hur de blir behandlade och ofta förnedrade.

Det hade varit extra roligt om den ende av oss boklubbsvänner som inte kunde komma hade berättat om sina erfarenheter då hon har haft hemhjälp när hon bott utomlands. Eftersom man kände sympati för dessa svarta kvinnor hade det varit roligt att höra det ur en annan synvinkel, dvs arbetsgivarens.

Tillslut avslöjades så kommande PIC-bok och den föll på "Ett litet snedsprång" av Denise Rudberg och ja, jag måste ovilligt erkänna att jag inte hoppade högt av glädje. Av nån anledning  har jag svårt för för Denise Rudberg men jag kan inte sätta fingret på varför och det är ju en av orsakerna till att jag inte gett mig i kast med hennes böcker. I ärlighetens namn känns det lite orättvist men nu ska ge henne en chans och vem vet - det blir kanske en av de bästa läsupplevelserna jag haft.

När jag beställde bokklubbsboken passade jag även på att beställa den andra boken värdinnan hade på lut - "Vår bästa tid" av Penny Vincenzi.
Nu ska jag bara läsa ut "En dag" av David Nicholls, en bok som är lättläst, ger några skratt här och där men som jag känner inte kommer att fastna.

Lite lustigt för denna bok, "En dag", kommer ha filmpremiär den 14 oktober och när vi läste "Niceville" skulle den inom kort ha filmpremiär och jag hade då turen att få tag i biljetter till förhandsvisningen.

"Sanningens ögonblick" av Kristin Hannah

 

Nja. Njä, Hm... nä denna bok får inget högt betyg av mig. Har tidigare läst "Vad som än händer" av samma författare och den slukade jag med hull och hår och grät och skrattade om vartannat. Men "Sanningens ögonblick" kändes mest förutsägbar och för amerikansk.

Den handlar om tre systrar som förlorade sin mamma när de var små och om hur nära kontakt de alltid har haft. Pappan har alltid haft ett gott öga till sin yngsta dotter som inte verkar kunna göra nåt fel i hans ögon medan äldsta dottern inte vill annat än känna pappans stolthet för henne. Mellansystern försöker medla på olika håll när det skär sig.

Det är kärlek, intriger, upplösningar och försök till att skapa känslosamma tårar men som jag skrev innan känns den alltför uppgjord och "amerikansk" i mina ögon. 2a fick den i betyg av mig på Boktipset.se

Jag har precis börjat läsa "En dag" av David Nicholls och det kan nog bli en mysig läsning men än så länge har jag bara hunnit några sidor så jag kan inte riktigt uttala mig. Har inte hunnit läsa så mycket överhuvudtaget den sista tiden. Livet tar sin tid den också ;).
Snart är det dags för vår Bokklubbsträff igen och jag tycker vi borde träffas oftare, 6-8 veckor är aaaalldeles för sällan! Känns lite som om jag talar med kluven tunga - Bokklubb oftare men hinner inte läsa.... Jaja...

Vet inte om jag nämnt det tidigare men vi kallar oss PIC som står för Pocket I Centrum - fyndigt eller hur? På radion häromdagen hörde jag en annan förklaringen på den förkortningen nämnligen Partner In Crime. Hade vi läst enbart deckare så hade det varit ett strålande namn.

Utläst!

Hade ca 100 sidor kvar av "Niceville" när jag skrev förra inlägget och i helgen läste jag ut den. Jag tyckte den var riktigt bra, mysig och varmt skriven, men tror också att jag var för okoncentrerad i början för att fastna helt och fullt.

Boken handlar socitetskvinnan Skeeter som i 1960-talets Mississippi tillsammans med två svarta kvinnor, Minny och Aibileen, skriver en bok om de svartas arbete i de vitas hushåll. De får hjälp av hushållerskor som berättar om hur de blir behandlade av sina arbetsgivare, hur de förnedras och diskrimineras men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

Minny lever ett liv med flera barn och en misshandlande make och det är bara när hon är gravid hon inte blir slagen. Aibileen har förlorat sin ende son men uppfostrat många barn under tiden hon arbetat som hemhjälp.

Som jag skrev i början är det en varm historia om en vänskap som växer fram mellan dessa tre kvinnor och boken bjuder på en del roliga stunder där jag sitter och småfnissar för mig själv.

Efter att ha läst ut denna bok kom nu nästa fråga - Vad läsa nu? Kände för en deckare och tog fram Peter James "Levande begravd" som jag fått låna men den la jag ifrån mig efter ett kapitel då det började med en svensexa som spårade ur. Den blivande brudgrummen blir levande begravd i en likkista med en flaska whiskey, en walkie talkie och ett tunnt rör han han kan andas genom medan "kompisarna" kör vidare till nästa pub för att återkomma efter ett par timmar. På vägen till puben råkar de ut för en bilolycka

Här lägger jag ifrån mig boken med en känsla av klaustrofobi, klarar bara inte att läsa vidare. Är övertygad om att boken egentligen är bra men detta fixar jag inte och det är inte likt mig.
Nu blir det till att rota vidare i bokhyllan eller invänta bokpaket som kommer när som helst.

Long time no see



Hur som helst, värdinnans val denna kväll föll på "Niceville" av Kathryn Stockett. Ett val som jag tyckte var utomordentligt bra eftersom jag precis börjat läsa den. Nu har jag nästan läst klart den men återkommer med vad jag tycker lite senare. Dessutom börjar den snart gå på bio, jag har fått tag i gratisbiljetter till förhandsvisningen så den ska jag gå och se tillsammans med Anna.

Ja det var ett tag sen men först var det semester och sen har man börjat jobba med allt vad det innebär. Aktiviteter på alla håll och kanter startar på nytt o s v. Men idag blir det några rader igen tänkte jag :)

För ett par veckor sen var det dags för vår härliga Bokklubb att träffas igen, första gången efter sommaruppehållet. Denna gång var vi i Malmö och det var trevlig, gott och mycket boksnack - precis som det brukar. Det hade ju blivit en hel del läsande i sommar, vissa läser ju mer än andra, så det blev många boktips som Marie skulle sammanställa. Själv känner jag att jag inte hunnit läsa så mycket som jag trodde, trots ledighet och allt.









Eftersom jag nu redan hade boken som blev vald så blev det ju ingen bok att beställa men jag kunde inte hålla mig utan igår gjorde jag en liten beställning iallafall. Tror jag tidigare skrivit om det där att hålla löften till sig själv - jag har ju lovat att inte beställa fler men det finns ju så måånga godbitar! jaja....

Igår föll valen på:

** "En dag" av David Nicolls
** "Medinas Juvel" av Sherry Jones
** "Den sjätte gudinnan" av Karin Alfredsson
** "I de sista regnet" avJanesh Vaidya

Ni får ursäkta utseendet på detta inlägget men jag får inte rätt på det, hoppas det är läsligt iallafall.
 

Världsrekord i Ukulele!!!!

Igår slogs det Världsrekord i Helsingborg! 1 547 personer, så många var med och spelade "Leende guldbruna ögon" och tog därmed hem Guinnes World Record i Ukulele. London var innehavare av det tidigare rekordet - 851 st - och jag hoppas innerligt att det nuvarande rekordet står sig i mååååånga år.

Är så glad och stolt över Birgitta som rott detta i hamn med mycket blod, svett och tårar!!!

http://hd.se/helsingborg/2011/08/20/se-och-hor-rekordet/

Sveriges roligaste man....

Ja och då syftar jag på Robert Gustafsson - han har ju fått den benämningen och jag har just läst hans "Från vaggan till deadline" och om han är så jäkla kul vet jag inte ;) Privat åtminstone

Är lite förvånad över att han skriver så pass bra måste jag erkänna och det var väldigt intressant att läsa om hans liv och om olika perioder i hans liv i komedi- och teatersverige.

Under tiden jag läste hans bok fick jag ett flertal gånger gå in på Youtube och leta fram diverse sketcher han beskrev, som jag plötsligt kom ihåg men som låg väl gömt. Som t ex när han dricker klorin. Eller när han blir full med illern Göran. Och med Henrik Schyfferts ständiga "Men... det är inte därför du är här". Ett gott skratt förlänger livet och nu lever jag nog lite längre iallafall!

Alltså på scen är han vansinnigt rolig men privat verkar han vara en sömnlös kontrollperson utan dess like, en arbetsnarkoman och en man som är oerhört svår att komma inpå livet. Men det är ju inte första gången man hör det om komiker så jag är egentligen inte förvånad.

Hur som helst var det intressant att läsa boken  men mest för att jag mindes en hel del gamla program man tittade på som ung (fasiken vad gammal jag känner mig nu då! Hua!) så som "Glenn Killing i Mangegen" eller - och nu tappade jag namnet - Brandstationen där Pontus Gårdinger spelade välbyggd brandman och Robert Gustafsson chefen Greger med kilt och pumps.
Hur allt detta kom till beskriver han i boken och en hel del fnitter blir det från min sida. Men om jag rekommenderar boken vet jag inte riktigt.... Jo, det gör jag väl för om man gillar honom tycker man säkert om att läsa den, men var så inställd på att få din bild av honom lite på kant.