"Det enda rätta" av Susanne Boll

Fick ju en bok via Booked.nu häromdagen, "Det enda rätta" av Susanne Boll. Denna bok kommer inte ut i handeln förrän i maj men i och med Booked.nu har jag förmånen (om jag är snabb nog) att få läsa en outkommen bok mot att jag recenserar boken vid två tillfällen på Facebook, Twitter eller min blogg.

Boken är utläst. Boken lämnar en smärtsam känsla i magen som är svår att släppa.
Boken handlar om tre kvinnor som mitt i livet drabbas av olika livsöden och deras vägar korsas under resans gång.

Maria som är lyckligt gift och mamma till två små barn upptäcker en knöl i sitt ena bröst och drabbas av dödsångest. En ångest hon försöker fly men riskerar förlora allt hon tycker är viktigt. Jag lider med henne men kan på nåt sätt förstå hennes irrationella beteende.

Helmi arbetar som läkare på onkologen (dit Maria går för att undersöka sitt bröst) men som tröttnat på att vara dödens budbärare och tar ett drastigt beslut. Ett beslut som, enligt henne, skonar både patienten och henne själv.

Sen har vi Isabelle. Isabelle jobbar som förskollärare och har en stark längtan efter kärlek och barn. Kärlek som hon inte rikigt känner att hon får från sin sambo Jerker. Hon förföljs av tanken på sin ungdomskärlek, en kärlek som de båda trodde skulle vara livet ut.

Även om jag (lyckligtvis) inte har varit med om någon av dessa situationer så kan jag ändå förstå hur kvinnorna känner. Framförallt på grund av författarens förmåga att på djupet beskriva kvinnornas känslor och situationer men också att det är situtioner som skulle kunna drabba vem som helst.

Både Maria och Isabelle känner jag sympati för men inte för Helmi. Oavsett vad hon har gått igenom kan jag inte för mitt liv förstå det beslut hon fattat. Men det är ju så det är i verkliga livet också - vi kan inte tycka om alla här i världen.

Väldigt naket skrivet och det känns väldgt verkligt, vardagligt och nära. Jag är faktiskt lite ledsen att boken är slut. Får istället vara glad över att kunna lämna vidare boken till mina vänner som sen kan lämna vidare.... Send it forward......

"Himlens fånge" och dagens I-landsproblem

Kan inte hylla "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón nog mycket som ni märker och nu har jag precis läst den tredje boken i serien "Himlens fånge". Gillade även denna bok då jag har en förkärlek till författarens sätt att skriva.
Gillade hur han knöt ihop säcken och vävde ihop denna bok med sina två tidigare alster. Det var förstås ett tag sen jag läste "Vindens Skugga", och "Änglens lek" läste jag förra sommaren så det tog ett tag innan jag fick grepp om namnen igen. Och jag kan inte riktigt förklara boken men den handlade mest om Fermíns liv innan han började jobba hos Sempere & söner.

Boken var väl tyvärr inte lika komplex som de tidigare böckerna och det saknade jag men boken är hursomhelst läsvärd men man ska ju absolut ha läst de andra för att över huvud taget förstå vad det handlar om.

 En liten cliffhanger lämnade han läsaren med, så nu får jag längta till den fjärde boken och hoppas på att den inte dröjer allt för länge.

Nu har jag ju ett litet litet problem. Vilken bok ska jag ta nu? Har ju Bokklubbsboken "Tänk på ett tal" av J Verdon som jag kan ta tag i men samtidigt väntar jag på en bok som jag lyckades vinna i Booked.nu "Det enda rätta" av Susanne Boll och det är en bok jag verkligen ser fram emot att läsa. Hoppas den ligger i brevlådan idag för då läser jag den först.

Så här beskrivs boken:

Tre kvinnors liv kantrar. Fullständigt.

Nedräkningen har börjat, men julen kommer inte att bli som någon annan. Hon vet det. För mycket har hänt.

Psykologen Maria är lyckligt gift med Manne och mamma till två små barn. När hon upptäcker en knöl i bröstet drabbas hon av en fruktansvärd dödsångest. Och riskerar allt för att lindra den. Nu hotar sanningen att hinna ikapp henne.

Helmi arbetar som läkare på onkologen, Karolinska Sjukhuset, och rollen som dödens budbärare står henne upp i halsen. Hon fattar ett drastiskt beslut som, enligt henne, skonar både henne själv och patienterna. Samtidigt börjar hennes noga kontrollerade liv att krackelera. Ångestfulla minnen som hon trodde sig förträngt för alltid pockar på uppmärksamhet och hennes gamla bedövningsmedel, sex, fungerar inte lika bra som tidigare.

Isabelle är förskollärare och längtar intensivt efter egna barn. Hon är lyckligt kär i sin sambo Jerker men börjar bli frustrerad över att han vill skynda långsamt i relationen. Men är Isabelle själv verkligen så redo för ett liv med Jerker som hon tror? Hon förföljs av tanken på ett par mörka ögon som hon trodde var borta. För alltid.

Medan en gråkall december sänker sig över Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas.

Det enda rätta är en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet.


       

Smärtans Hus

av Jo Nesbö är utläst och får betyg 3. Gillar verkligen hans sätt att skriva och bygga upp historien men denna bok var lite för långsam tycker jag. Var ju väldigt sugen på en deckare och även om denna var helt ok så hade jag velat ha en deckare med lite mer "krut" i. Även om den var läsvärd kommer jag nog inte minnas den särskilt länge.

Egentligen bör man väl läsa böckerna om Harry Hole i ordning för att lära känna honom ordentligt men det har inte jag gjort. Min första kontakt med kommisarie Hole var när vi lyssnade på "Snömannen" på väg till Sälen för två år sen och.... attans vad bra den boken var!!!
"Snömannen" kommer nånstans i mitten av de böcker Nesbö skrivit men jag tyckte jag fick rätt bra grepp om Hole iallafall. Sen växer det ju fram fler pusselbitar ju fler böcker man läser om honom såklart.

Kommer definitivt läsa fler böcker av Nesbö.

I "Smärtans Hus" utspelar sig två historier parallellt.

1. Serierånen som utförs av en till synes proffessionell rånare i Oslo gäckar polisen.
2. Hole kämpar fortfarande mot spriten och blir misstänkt för ett mord på en fd kvinnlig bekant till honom. Ett mord som utförs en kväll som han inte har något minne alls ifrån och där han vaknar dagen efter med en rejäl baksmälla.

I min ljudbok har jag inte hunnit längre än sist jag skrev. Promenader har jag varit ute på men har haft riktigt sällskap med mig istället så boken har fått ligga på vänt.

Och i väntan på Bokklubbsboken, som är ännu en deckare, har jag börjat läsa uppföljaren till min absoluta favoritbok "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón. "Ängelns lek" läste jag i somras och den var ok men långt ifrån så bra som den förra och nu har jag satt tänderna i "Himlens fånge". En bok som en bloggläsare var snäll och skicka till mig när hon läste att jag älskade "Vindens skugga". Jag har inte hunnit så långt men njuter av varje ord så här långt.

Om jag förstått det rätt så är det en direkt uppföljare på "Vindens skugga" där vi återvänder till De bortglömda böckernas gravkammare och till författarens säregna och mörka Barcelona. Älskade ju just detta i den förra boken och jag är rädd att jag har höga förväntningar på "Himlens fånge". Måste försöka sänka dem så jag inte blir besviken....

Var ju i Barcelona för första gången i höstas och kanske ser jag på denna bok med andra ögon på grund av det.

Men vilken tur att jag var sugen på deckare!

Lite smålustigt faktiskt :)

Sa ju in mitt tidigare inlägg att jag var sugen på att läsa deckare och att jag hade en ljudbok + en läsebok i gång i just den genren.
Igår hade vi bokklubbsträff och det nya avslöjandet visade sig bli en deckare till. Denna bok hade jag läst om bara någon dag tidigare och tyckte den verkade intressant så det var lite extra kul att det blev det valet.

Kvällens huvudbok var "Stål" av Silvia Avallone, en bok som nu har ramlat in på Topplistorna, och vi var rörande överrens om att det var ett bra bokval. Tjejen som valt boken har varit en del i Italien och kände igen en hel del av miljöerna som boken beskrev och det ger självklart en helt annan nyans av det man läser.
Att vi alla tyckte den där pappan var hemsk och att vi i princip bara väntade på att han skulle göra sexuellt övergrepp på sin dotter - där var vi också överrens. Likaså vad gällande författarens förmåga att beskriva allt så att det kändes som om man var på plats.
En del gillade inte Anna och Francesca överhuvudtaget medan jag, t ex, kände att jag jämförde med min egen dotter som är i samma ålder. Inte för att min dotter är som dem men med hormoner som sprutar och vuxentankar blandas med barntankar så är det lätt att dra paralleller.

Vi åt gott, en Italiensk pastasallad kvällen till ära och drack både rött och vitt vin till maten - vilket man nu var sugen på.

Till kaffet avslöjades boken jag nämnde i början och det är alltså "Tänk på ett tal" av SJ Verdon vi ska läsa till nästa träff.
Ser verkligen fram emot att läsa denna men tar nog nåt annat än deckare tills den dimper ner i brevlådan ;)
Och när jag ändå beställde bokklubbsboken så la jag även till "Agaat" av Marlene van Niekerk samt "Innan jag somnar" av SJ Watson

 

Måndag och en rätt ok sådan....

Solen skiner, krokusarna vågar sig äntligen fram och våren är här! Jo, så är det för nu tänker jag lufta vårjackan och bara använda vinterjackan i stallet och när sonen spelar fotboll på kvällarna. Är ju rätt så kyligt då skulle jag vilja påstå.

På torsdag är det dags för vår bokklubb att träffas igen och vi ska diskutera "Stål" av Silvia Avallone. Ska bli väldigt intressant att höra vad övriga i gruppen tyckte, tror det kan bli en långdiskussion.

Det var längesen jag läste en deckare så just nu håller jag faktiskt på med två stycken samtidigt. För det första läser jag "Smärtans hus" av Jo Nesbö och tycker den är bra. Har läst två andra av honom tidigare (inte i "rätt" ordning dock) och tycker nog att "Snömannen" är bättre än denna jag läser nu, men den är helt ok.

Egentligen är jag ingen stor fan av ljudböcker för jag känner att jag inte kan koncentrera mig när jag lyssnar, tankarna vandrar åt alla håll så jag föredrar att läsa istället. Har lyssnat på nån ljudbok när jag haft ett längre uppdrag då jag fått köra en bit och då har det fungerat bra.

 Nu tänkte jag att jag skulle ta tag i mina Powerwalks igen och har därför laddat in (jag och jag förresten - jag bad maken då jag är totalt tekniskt okunnig) Don Winslows "I hundarnas våld" (som maken tyckte jag skulle börja med) på min mobil och har jag tur kan den locka mig att gå ut mer - bara för att jag vill höra fortsättningen :). Lyssnade på första delen igår och rundan blev faktiskt lite längre än jag tänkt från början och det är en bra start tycker jag! Och gott betyg åt boken..

Wellwell, vi får se hur det går sen....

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att få höra vilken bok som presenteras på bokklubben på torsdag!

 

Stål - en bok svår att beskriva?

"Stål" av Silvia Avallone. Det är den boken jag nyss lagt ifrån mig. Boken som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva och som är mångbottnad.

"Stål" är boken vi ska diskutera kommande bokklubbsträff och samtidigt som den träffar som ett slag i magen äcklas jag av vissa delar i boken. Äcklas för jag tycker det är pedofil-varning på vissa partier.

Men jag tyckte om boken. Tyckte om sättet författaren beskrev personerna. Hur hon lyckades få mig att känna den fuktiga värmen i Italien en kokhet sommardag. Jag brände nästan fötterna på sandstranden medan jag läste. Gillar.

Hon var också duktig på att på ett subtilt sätt beskriva en känsla i boken, en viss händelse som ändå fick mig att förstå vad hon menade.

Boken utspelar sig som sagt i Italien, men inte det Italien vi känner från filmer och semesterresor utan om det skitiga Italien i ett nedslitet bostadskomplex i kuststaden Piombino.
Det handlar om Stålverket som är navet i denna stad. Här jobbar de flesta män som bor här. De yngre killarna lever för livet utanför Stålverket. Sprit, fester, droger, tjejer.

Men framför allt handlar boken om Anna och Francesca, två tjejer på 13 år med en fot kvar i "barnvärlden" men resten av kroppen med stora kliv är på väg in i vuxenvärlden medan tonårshormonerna rusar i blodet. Med full kraft.
Dessa flickor som drar männens och pojkarnas blickar till sig och de spelar på sin ungdom och sin tilltagande sexualitet.
 Det handlar om kärlek. Om vänskap. Om kampen om att inte vilja vara kvar i denna kuststad utan att komma bort och "bli någon".

Inte bara att komma bort från staden utan även att komma bort från missären innanför hemmets väggar.
Jag äcklas när jag läser om pappan som sitter i balkongen med kikare för att hålla koll på sin dotter. Han sitter där och blir mer och mer ilsken på henne för att hon beter sig som han tycker att hon gör. Men det som jag reagerar starkt på är hur han ser på hennes om om hon inte var hans dotter. Hur han ser på henne med en mans ögon.
Och när man har en dotter i samma ålder som de här tjejerna så gräver sig boken något djupare.

Så här beskrivs boken (på boken):

"Stål är en livskraftig samtidskritik, utvecklingsroman och kärleksförklaring i ett, där hettan från solen och stålverket strömmar från sidorna, i en perfekt avvägd blandning av det sorgsna och det hoppfulla"

"...det är en mörk, förtvivlad och vacker berättelse."

"Kärleken i porträttet av de två flickorna och deras djupa med sexuella dimensioner laddade vänskap, är djupt medkännande och hoppfullt. ...debut skriven på ett kreativt och lätt magiskt språk, vill förändring"

Det är helt klart en bok jag kommer att rekommendera.

Till min dotter i Frankrike

Har nu läst en bok som jag hade som alternativ till bokklubbsbok när det var min tur att välja. Tur att jag inte valde den.

Boken heter "Till min dotter i Frankrike" och är skriven av Stephanie och Barbara Keating. Det är en episk romantisk historia som utspelar sig på Irland och i Frankrike och är enligt min mening allt för förutsägbar. Redan i början förstår jag vilka som kommer att bli ett par och då tröttnar jag lite.

Boken utspelar sig bland annat i nutid där Richard Kirwans vid sin död testamenterar återstoden av sin egendom till sin dotter i Frankrike. En uppgift som kommer som en chock för övriga familjen som inte hade en aning om denna okända dotter. Eller?

Det blir även en chock för dottern Solange de Valnay vars hela tillvaro ställs på ända. Är hennes pappa inte hennes biologiska pappa? Vet mannen hon kallar för pappa att hon inte är hans biologiska barn? Hur ska hon ställa sig till kontakten med hennes halvsyskon på Irland? Och pengarna hon fått, ska hon ta emot dem överhuvudtaget?

Boken utspelar sig även under andra världskriget med alla hemskheter det innebar och lägger såklart grunden till bokens historia. En historia som är fylld med smärta, passion, förluster, krig och kärlek.

Och visst, boken är väl ok men jag tycker den är ganska rörig och som sagt förutsägbar men jag ville trots allt läsa ut den och upplösningen var det bästa i boken. Betyg 3 får den, inte mer.

Nu har jag istället gett mig i kast med nästa bokklubbsbok, nämligen - "Stål" av Silvia Avallone och denna bok utspelar sig i Italien. Inte det turistiga vackra Italien man är van att läsa och se filmer om, utan om en nedsliten kuststad vid namn Piombino.

Här bor de 13-åriga flickorna Anna och Francesca som har hela livet framför sig. De är på väg in i vuxenvärlden och livet kretsar kring pojkar och de drömmer om ett liv tillsammans långt bort.

I centrum står även stålverket Via Stalingrado där livet i staden rör sig.

Motiveringen till valet var "Eftersom jag älskar Italien och har en dotter i dessa flickors ålder lockade boken mig".
Jag har bara läst knappt 100 sidor men soo far soo good som de säger...

 

Attans.... skulle valt denna istället....

Har nu läst den mest underbart fantastiska bok om ännu en del av Kinas historia. Jag talar om "Snöblomma och den hemliga solfjädern" av Lisa See.

Även denna bok utspelar sig på 1800-talet (precis som "Kejsarinnan Orkidé) och handlar om Lilja och hennes laotong, likasyster, Snöblomma. Den handlar om hur det är att leva i Kina på den tiden där döttrar anses som värdelösa, som en döende kvist på ett träd, som bara ännu en mun att mätta. Den handlar om att genomgå en smärtsam ritual för att få de idealiska sk Liljefötterna för att kunna gifta sig bra. Om jag säger så här - "Om man vill vara fin får man lida pin" - har fått en helt ny smärtsam innebörd!

Döttrars enda uppgift under uppväxten är att formas till den perfekta hustrun. Att utan klagan kunna sköta ett hushåll, ta hand om sin man och sina svärföräldrar och helst bara föda de värdefulla sönerna.

Boken är en väldigt gripande berättelse om djup kvinnlig vänskap och jag kunde inte släppa boken, varken bokstavligt eller i tankarna och jag önskar så att jag hade valt denna bok till bokklubben istället för "Kejsarinnan...." även om den också kom in på min topplista. Men jag tror nog att den halkade ur till förmån för "Snöblomma...."

Så här beskrivs boken på Boktipset:

I Hunanprovinsen i Kina föds år 1823 två flickor, Lilja och Snöblomma. De är som alla döttrar värdelösa och har endast en uppgift i livet, att bli goda och duktiga hustrur. För att höja sitt värde på äktenskapsmarknaden måste flickorna, genom fotlindning, uppnå perfekta liljefötter.
   De genomgår båda den smärtsamma ritualen. De kommer från olika byar och olika familjeförhållanden men ödet griper in och de båda flickorna anses perfekt matchade för att bli likasystrar, laotong..
Lilja får ett meddelande i nu shu, kvinnornas hemliga skrift, på en vacker solfjäder från Snöblomma. Solfjädern kommer att följa dem åt genom livet och bära berättelsen om deras gemensamma liv, nedtecknat i nu shu.
Flickorna skriver ett likasysterkontrakt som till en början bara är ord men allt eftersom åren går fylls med mening. Deras starka vänskapsband håller dem samman. De delar oron inför äktenskapen och livet i den nya familjen, sorgen över dödfödda barn och glädjen över friska söner. Men trots de yttre påfrestningarna är det ett missförstått meddelande i nu shu som hotar att skilja likasystrarna åt för alltid.
Skildrat genom Liljas ögon blir vardagen i det gamla Kina levande och hennes drömmar, längtan och sorg talar starkt till oss. I Snöblomma och den hemliga solfjädern förenar Lisa See fakta och fiktion till en gripande skönlitterär berättelse om kvinnors liv och villkor i en fascinerande kultur.


Jag kan bara säga till er LÄS DEN! Nu skrek jag visst men ja,.... läs!

Inte riktigt vad jag väntat mig....

Har nu lyckats ta mig igenom den 900 sidor långa boken "Flickan från Ingenstans" av Justin Cronin och den var väl inte riktigt som jag tänkt mig. Baksidan fick mig att tro att det var en spänningsroman om ett livsfarligt virus som sprider sig ohämmat (lite som filmen med Dustin Hoffman för en massamassa år sen) - och det var i och för sig rätt - men jag trodde att boken utspelade sig i "vår normala värld" medan det visade sig att det var en variant på en vampyr-historia. Inte den genre som jag brukar läsa om jag säger så.

Hur ska jag beskriva boken? Den börjar i nutid då ett gäng kriminella tvingas med i ett militärexperiment som urartar. De får ett virus i sig som ska göra dem till krigsmaskiner mer eller mindre och som ska döda fienden. Detta experiment urartar, de lyckas rymma och på nästa bokblad är man 100 år fram i tiden där ingen vet vad som egentligen hänt tidigare.

De virussmittade förvandlas till viraler och pyrer (nån vampyrvariant) som lever upp på natten och flyr dagsljuset (som Dracula) och de vanligas liv präglas av en rädsla för mörker, för döden och ett öde värre än så.

Samtidigt handlar det om föräldrarlösa sexåriga Amy som lyckas fly från militärbasen innan det fruktansvärda händer. Om hur hennes resa handlar om en resa över tid och rymd, om att avsluta det som aldrig borde påbörjats

I mellanåt fick jag känslan av att jag läste en helt annan bok än den jag börjat på och när viss "bakåtinformation" kom tillbaka var det som "Jaha, jamen just det - det är ju samma bok". Det gjorde också att man tappade greppet om vem som hade förhållande med vem och på vad sätt. Och plötsligt dök personer upp från bokens början och återigen kom aha-känslan tillbaka.

När jag läste om boken efter att ha köpt den lovordades den och många skrev "Den gick så fort att läsa och jag önskar att den var på ytterligare 900 sidor och blev såå glad när jag såg att det finns en fortsättning". Håller inte riktigt med.

Man kan ju fråga sig varför jag trots allt läste klart boken när den egentligen inte föll mig i smaken men det är väl envisheten i att inte vilja lägga ifrån sig en outläst bok + att det fanns nåt i språket som gjorde att jag ville läsa vidare. Författaren lyckades också knyta ihop säcken så att allt fick ett samband tillslut.
 Men fortsättningen kommer jag inte att läsa (och har jag inte helt fel för mig är det första delen i en kommande triologi jag läst) och boken kommer att ges vidare till nån i 15+ åldern för de gillar nog boken mer än vad jag gör.

Nu ska jag istället läsa "Snöblomma och den hemliga solfjädern" av Lisa Lee. Såg den när jag beställde "Kejsarinnan Orkidé" och efter att ha läst den sistnämnda blev jag sugen på att läsa mer om Kinas historia och traditioner.

och nu ska jag läsa....

Var på Maxi för en tid sen där de hade pocketböcker för 39 kr. Det kan jag ju inte gå förbi och hittar en intressant bok som heter "Flickan från ingenstans" av Justin Cronin och som är en tegelsten på dryga 900 sidor. Här har jag att göra ett tag :)

Har egentligen ingen koll på boken men på www.boktipset.nu får den högt betyg av de flesta och de skriver att de inte kunnat släppa boken och trots de många sidorna har den varit snabbläst. Såg också att det är första delen i vad som ska bli en triologi.

Så här skriver Adlibris om boken:

Det otänkbara inträffar: Ett topphemligt amerikanskt militärexperiment går fel och ett livsfarligt virus sprider sig ohämmat. Katastrofen är ett faktum och snart har världen för alltid förändrats. Allt som återstår för de chockade överlevarna är en kamp för tillvaron som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde värre än så.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som lyckades rymma från militärbasen strax innan det fruktansvärda hände. Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta bara början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymt, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde ha påbörjats.

Justin Cronin har med Flickan från ingenstans skapat en mycket speciell spänningsroman som närmast kan jämföras med Stephen Kings Pestens tid och Cormac McCarthys Vägen.