Boken handlar om just Crystal Renn som hittades av en modelscout och som sa åt henne när hon visade ett Vouge-omslag "Det där kan bli du....om du går ner till 85 cm i midjemått".
Crystal började banta och hårdträna, gick ner 30 kg och blev tillslut anorektisk med mani på att hålla hektona borta inför kommande uppdrag. Till skillnad från många andra med den sjukdommen var hon medveten om sina problem men ville inte ta sig ur utan ville bara vara så tunn om möjligt. Lyckan var när hon såg en modell hon såg upp till och hade som idol och sorgligt nog bara tänkte "Jag är tunnare än henne....!" Inte glad över att få träffa henne alltså....
Det gick till en punkt när hon inte orkade leva så längre, när hektona och kilona kom tillbaka och hon inte fick några uppdrag trots att hon i våra normala ögon fortfarande var alltför mager.
Det var mycket intressant att läsa denna bok ur hennes synvinkel där hon berättar hur synsättet på modellerna är att de är tjocka om de inte kommer i en storlek 30! Intressant att läsa hur hon med sitt enorma kontrollbehov och järnvilja (har hon gett sig den på nåt så sker det) både går ner 30 kg och sen tar sig ur anorexian utan hjälp utifrån.
Idag är hon en hyllad sk plusmodell med uppdrag som bara strömmar in. Hon har hittat en vikt som passar hennes kropp, dvs kroppen "säger själv ifrån" när hon går upp eller ner i vikt genom att den vill ha mer eller mindre mat (låter som om om kroppen är en fristående del av henne).
Jag köpte boken mycket av intresse såklart men också för att jag snart har en tonårsdotter som ibland kommer med kommentarer som "Titta vilken tjock mage, lår, osv... jag har". En bok som hon kanske ska få läsa med tiden och förhoppningsvis förstå att de flesta som är så magra är sjuka, ofta svårt sjuka.
Crystal Renn berättade också att hon direkt kunde se om en tjej var normalt smal eller om hon endast tillät sig att äta ett salladsblad om dagen. Tänk er att få panik av tanken på att det där sockerfria tuggummit - innehöll det verkligen inte några kalorier!!?
Nä, jag tror att vi ska vara glada för att vi är friska och har hälsan, kan njuta av mat och dryck utan att det går till överdrift och träna med måtta så att kroppen mår bra. Lagom är bäst i mångt och mycket....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar