Läste häromdagen ut "Señor Peregrino" av Cecilia Sanmartin, samma författare till "Drömhjärta" som jag tyckte var så bra.
"Señor..." var inte lika bra, den var ok, men jag hade svårt att ta till mig boken känner jag. Hennes andra var mycket mycket bättre och jag antar att mina förväntningar var höga.
"Señor Peregrino" handlar om mexicanska Jamilet som har ett stort rött födelsemärke från nacken och ner till knävecken och detta skäms hon oerhört för. Hon lyckas ta sig "landet i norr" i hopp om att tjäna ihop pengar så att en läkare kan hjälpa henne ta bort detta märke som gör att hon drar sig undan för allt och alla.
Trots att hon är illegal invandrare får hon jobb på ett hem för psykologiskt sjuka där hon ska ta hand om en äldre man som kallar sig Peregrino. Hon ska mer eller mindre vara hans hushållerska men med vissa förhållningsregler - hon får absolut inte prata med honom och låta sig dras in i hans diskussioner så att det ger luft åt hans vanföreställningar.
Det är ju så klart precis vad som händer och mannen bygger upp en historia som Jamilet inte vet om hon ska tro är sann eller inte men hon kan inte sluta lyssna.
Det är en bok som jag tyvärr inte känner att jag längtar till och ett tag funderar jag till och med på att lägga undan den men traglar envist vidare. De sista 60 sidorna (av 360) är de bästa.
Därefter tar jag tag i "Gåvan" av Cecelia Ahern. Även henne har jag läst tidigare och den boken heter "PS Jag älskar dig!" där tårarna rann och skrattet bubblade om vartannat. (Filmen är långtifrån lika bra, så läs hellre boken)
Den här boken handlar om välklädde Lou Suffern som lever för sin karriär. Fru och två små barn samt resten av familjen får stå tillbaka eftersom "han behövs på kontoret". Är det inte middagar så är det möten eller sekreterare som vill ha uppmärksamhet.
En dag träffar han på en uteliggare som sitter precis utanför dörren till hans kontorsbyggnad. Av någon anledning känner sig Lou tvingad att stanna vid denne uteliggare (vilket han aldrig någonsin brytt sig om att göra tidigare), han erbjuder honom sitt kaffe och börjar prata och det slutar med att han även erbjuder Gabe, som mannen heter, ett jobb i postrummet.
Detta ångrar han bara några timmar senare när han tycker Gabe dyker upp precis överallt även om han nyss varit nån annanstans och omöjligt borde ha hunnit ta sig mellan två platser så snabbt.
Kontentan av boken är att man ska ta tillvara på sin tid och sina nära och kära och inte ta livet för givet. Inte heller denna bok var i närheten så bra som författarens förra och jag kommer troligtvis ha glömt den rätt så snart. En lättläst bok när man vill skingra tankarna för en stund och inte vill fundera så mycket... ungefär så..
Sen blev jag sugen på en deckare så jag högg tag i "Vårlik" av Mons Kallentoft men den har jag precis börjat läsa och kan inte säga nåt om ännu.
Samtidigt dök vår Bokklubbsbok "Morgon i Jenin" av Susan Abulhawa upp i brevlådan, men den får vänta och har kanske tur att få följa med till Barcelona om två veckor :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar