Handlar om 30-åriga Boel som flyttar in i ett gammalt anrikt hus som tidigare varit bank. I detta hus bor också snart 100-åriga Oscar som är arkitekt och mellan dessa två utvecklas en vänskap. En vänskap som gör mig varm om hjärtat och ofta ger mig tårar i ögonen. Underbart att läsa om vänskap som inte ser ålder som ett problem och i denna bok beskrivs den med stor kärlek.
Jag har flera gånger skrivit att jag älskar när författaren går på djupet i sina karaktärer och just det är Josefine Sundström fantastisk på, det var likadant i hennes "Vinteräpplen" och med småsmå detaljer får man känslan av att finnas på plats och se och höra det som karaktärerna upplever. Älskar det!! Det känns som om jag känner Boel och Oscar och att jag vill hjälpa, trösta eller bara finnas där när det är svårt.
Boken handlar mycket om förlåtelse. Om att förlåta innan det är för sent och det inte finns någon återvändo. Och framför allt att våga förlåta för att kunna gå vidare.
Vissa delar i boken är så vackert skrivna att ögonen tåras men det kan jag tyvärr inte skriva om här för då förstör jag för er som tänker läsa boken. Och det hoppas jag innerligt att ni gör! En bok jag kommer att bära med mig länge och med glädje rekommendera för andra. Av mig fick boken betyg 5 och det är inte många böcker jag ger det betyget.
Läs Läs Läs!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar