Jag saknar sommaren....

 Nej, nu talar jag inte om den kalla regniga och tråkiga vi redan har just nu utan den där fina underbara, ljuvliga svenska sommaren som är, när den som bäst. Nu jobbar jag bara nästa vecka också sen hoppas jag minsann att den visar sitt vackra nylle. Midsommar vågar vi väl inte hoppas på vackert väder skulle jag tro. Det får bli klänning med skidunderställ :)

Igår var det iallafall PIC-träff igen, bokklubbsträff alltså. Det var ju inte så hemskt längesen vi hade träff senast men vi ville få till ännu en innan alla semestrar sätter igång. Vi kunde lyckligtvis sitta i värdinnans uterum, hade det regnat hade det smattrat så mycket att vi inte hört vad vi pratat om - just nu är man glad för det lilla :) att det var uppehåll menar jag.

Rostbiff och en fantastiskt god ljummen potatissallad blev vi bjudna på och jag smakade för första gången Rödbetschips! Supergott. Anna-Karin hade lagt det i grönsalladen och jag kommer absolut köpa det nästa gång jag handlar.

Vi diskuterade "Fortfarande Alice" av Lisa Genova och vi var väldigt eniga om att det var en bok som berörde och som vi inte kunde släppa taget om. Dessutom var det mer än jag som undrade om vi drabbats av Alzhemers Light eftersom man glömmer så mycket hela tiden. Kan det vara att man har för mycket omkring sig heeela tiden? Mycket möjligt att det är så.

Boken som valdes denna kväll är "Brobyggarna" av Jan Guillou och för att vara ärlig var min första tanke "Aahnää!" men det är ju för att jag inte är förtjust i karln, har dock inte läst hans böcker. Sen var det någon i gänget som fällde kommentaren att "Men vi gillade ju inte Ranelid heller och den boken var ju bra". Så sant, så sant.

Boken är iallafall beställd så det får bli en av mina böcker att läsa i sommarvärmen (positivt tänkande räcker långt eller...?)

MonsMonsMons...

Jomen jag är nog benägen att hålla med övriga läsare om att hans böcker är bra (eller bok ska jag väl säga, har bara läst en) men inte förrän efter halva boken var läst. Mons Kallentoft har ett väldigt speciellt sätt att skriva, att uttrycka sig, och det brukar jag gilla men här tog det ett bra tag innan jag kunde förhålla mig till detta språk. En poetisk deckarförfattare? Ja, jo...

Jag har alltså precis läst hans "Midvinterblod" och det var en iskall bok. Med det språket satt jag och frös i soffan och nästan längtade efter min dunjacka. Den utspelar sig i den kallaste vintern i mannaminne och handlar om Malin Fors, krimminalinspektör, som ska lösa ett fall om "Bollabengt" som de hittat hängade naken och misshandlad i ett träd. Hur hon försöker förstå sin tonårsdotter Tove och själv försöker fly undan ett liv hon önskar vore annorlunda.

Som sagt, det tog halva boken innan jag fastnade men när den var slut tog jag genast tag i efterföljaren "Sommardöden" som handlar om två tonårsflickor som försvinner i den varmaste sommaren på länge.

En av mina bokklubbsvänner sa till mig att dessa böcker borde läsas under den årstid de handar om eftersom han så ingående beskriver värme/kyla så att man riktigt känner det innanför huden. Kan inte annat än hålla med.

 

Som en av de sista....

"Den sjätte gudinnan" av Karin Alfredsson är en läsvärd bok om utsatta kvinnor i Indien. Om hur de mördas, blir utsatta för syraattacker, bränns med strykjärn osv för att de inte är bra nog i sin makes eller svärmors ögon.
Döttrarna gifts bort tidigt för att "hedern" inte ska skadas och får man ingen son finns det ingen som tar hand om en när man blir gammal. Detta eftersom döttrarna har ett eget hem och svärmor att ta hand om.

Det hemska med att läsa denna bok är ju att detta verkligen existerar! Fruktansvärt...går inte att föreställa sig skräcken dessa kvinnor ofta lever i. Eller rädslan över att även det fjärde barnet ska vara en dotter och att man inte fullgjort sin plikt att föda en son.

Boken är helt ok även om jag inte fastnar helt och vad titeln egentligen betyder är en bisak i denna roman.

Och nu ska jag, som troligen sista svensk, läsa Mons Kallentofts serie om Malin Fors. "Midvinterblod" ligger här och väntar på att slukas. Nu har jag ju hört så mycket om hur fantastiskt bra dessa böcker är så nu hoppas jag att jag inte blir besviken. Troligtvis därför jag varit rädd att ge mig i kast med dem...

 

En bok jag läser med sorg i hjärtat

Vilken fruktansvärd sjukdom Alzheimer är. Har precis läst "Fortfarande Alice" av Lisa Genova och det är ingen glädjefylld läsning.
Alice, 51 år, drabbas av tidig Alzheimer och efter diagnosen försämras hon i rasande fart. Det börjar med att hon tappar ord när hon som framstående professor på Harvard håller föredrag, sen minns hon inte vart hon befinner sig när hon är ute och springer trots att det är i hennes eget välkända område, hon hittar helt enkelt inte hem.
Succesivt glömmer hon namnen på sina barn, vem de är och denna pyrande känsla av maktlöshet och vetskap om att nåt är fel och att hon inte kan påverka är hemsk att läsa om. Jag känner hennes skräck över det som komma skall och jag lider med henne. Det är inte utan att tankarna vandrar om man själv, eller en närstående, skulle drabbas av detta öde.

Jag känner starkt när hon återupplever sorgen efter sin mor och syster som dog i tidig ålder. Återupplevs eftersom hon glömt bort att de dog i en bilolycka för så många år sedan och sorgen är precis lika stark som då.

Eller som när hon behöver gå på toaletten men bara hittar städskrubben. I sitt eget hus.
Eller när hon försöker ringa sin man med fjärrkontrollen eller borstar tänderna med fuktkräm.

En frågeställning i boken är: Är min själ och mitt inre väsen immuna mot Alzheimers härjningar? D v s är jag fortfarande jag trots att jag tappar minnet?

En väldigt gripande historia som är alltför sann och drabbar alltför många och jag hoppas av hela mitt hjärta att forskningen går framåt och att ingen behöver drabbas Alzhemier i framtiden.

Det är absolut en bok som väcker känslor och tankar om livet och att ta vara på här och nu.

Var är sommaren?

Vem har snott sommaren? Den visade sig i sin bästa form förra helgen men nu är den borta igen. Det var till och med så att jag hade vinterjackan på när jag var i stallet med dottern igår. Jag vill ha sol och värme, ett glas vitt och en solstol i trädgården :) Men det kommer ... hoppas jag...

Igår läste jag ut "Turkanarapporten" av Christian Unge, en bok jag fått via Booked.nu. Nu älskar jag ju böcker som ingående beskriver både miljöer, karaktärer och handling (har skrivit det fleera gånger förr) och just detta saknade jag i "Turkanarapporten". Storyn var bra och bokens andra hälft var helt klart bättre än första delen men det var allt för mycket jag saknade för att jag skulle fastna helt. Tankarna vandrade ofta till annat under tiden jag läste och det är ju inte ett jättebra betyg.

Jag har nu haft möjlighet att läsa två böcker via Booked.nu och båda gångerna har författarna gjort kommentarer om det jag skrivit. Tycker det är lite kul att författarna är inne och läser vad vi tycker om böckerna men det är klart i deras eget intresse att veta vad vi vanliga läsare tycker och inte bara bokrecencenterna.

Bokklubb har vi också hunnit ha, denna gång hos Anna som bjöd på en fantastisk pastarätt a´la Anna med sallad och gott vin. Rabarberpajen åt vi samtidigt som vi kollade på Loreens framträdande inför Melodifestivalen.. och vi vet ju alla hur det gick sen.. :)

Boken Anna valde är Lisa Genovas "Fortfarande Alice", en bok som handlar om en kvinna i 50-årsåldern som blir diagnostiserad tidig Alzheimer. Nu har jag bara hunnit ett par sidor men jag tror det är en bok som griper tag och håller fast. Har själv hållt i denna bok ett antal gånger men något har gjort att jag inte valt den. Kanske att jag närmar mig åldern som denna boks karaktär, Alice, är i och att det är skrämmande. En annan i bokklubben var tvungen att lägga ifrån sig boken ett tag för den blev så stark.