Döttrarna gifts bort tidigt för att "hedern" inte ska skadas och får man ingen son finns det ingen som tar hand om en när man blir gammal. Detta eftersom döttrarna har ett eget hem och svärmor att ta hand om.
Det hemska med att läsa denna bok är ju att detta verkligen existerar! Fruktansvärt...går inte att föreställa sig skräcken dessa kvinnor ofta lever i. Eller rädslan över att även det fjärde barnet ska vara en dotter och att man inte fullgjort sin plikt att föda en son.
Boken är helt ok även om jag inte fastnar helt och vad titeln egentligen betyder är en bisak i denna roman.
Och nu ska jag, som troligen sista svensk, läsa Mons Kallentofts serie om Malin Fors. "Midvinterblod" ligger här och väntar på att slukas. Nu har jag ju hört så mycket om hur fantastiskt bra dessa böcker är så nu hoppas jag att jag inte blir besviken. Troligtvis därför jag varit rädd att ge mig i kast med dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar