Jussi Adler -Olsson vs Joe Nesbö

Sista sidan läst i första boken av Jussi Alder-Olssons "Kvinnan i rummet". Har hört mycket om att hans böcker ska påminna mycket om Nesbös böcker. Det tyckte inte jag. Nu har jag visserligen bara läst en bok av A-O men hittills tycker jag bättre om Nesbös böcker där spänningen var påtaglig mest hela tiden.
Det var först de sista kapitlen i "kvinnan i rummet" som var riktigt spännande resten var mest en transportsträcka. Eller var det en bok där man mer skulle lära känna kriminalassistent Carl Mörck och hans assistent Assad på avdelning Q. Får kanske testa en del till för att se om den är bättre. Annars kör jag på Nesbö.



Har även läst ännu en bok av Helena von Zweigbergk "Sånt man bara säger" men tyckte bättre om "Än klappar hjärtan" som vi ska diskutera på bokklubbsträffen ikväll. Pratade men en tjej som är med i samma bokklubb och hon tyckte precis tvärtom men hade läst dem i annan ordning än vad jag gjort. Om det påverkat.

"Sånt man bara säger" handlar om Susanne, en kvinna i 55-årsåldern som tar ett år tjänstledigt för att "bara vara" och flyttar till sitt sommarhus. Hennes syster hamnar i knipa och motvilligt tar Susanne hand om sin 15-årige systerson med allt det innebär att ha en tonåring i huset. Istället för att få den time out hon önskat får hon ta tag i saker hon egentligen flytt från. Men hon lär sig också se livet från en annan sida och att allt inte är som man tror att det är.



Nu står jag utan bok men funderar på att ladda ner Björn Ranelids "Bär ditt barn som den sista droppe vatten". Vi hade en av Ranelids böcker i bokklubben och det var med förutfattade meningar jag läste och med förvåning jag upptäckte att jag gillade hans skrivsätt. Och denna bok jag vill ladda ner tycker jag har en väldigt vacker titel.



Ikväll får jag dessutom veta vår ny bokklubbsbok och det är lika spännande efter 4 ½ år :)

Återigen.... Böcker som berör

Ibland läses det inte särskilt mycket för att sen gå i en rasande fart :) men det kan väl vara så när böcker berör och du inte vill sluta läsa.

Christina Stiellis "Jag älskar dig inte" berörde verkligen. Även om jag inte är i samma situation som huvudpersonen Lotten kan jag förstå känslan, smärtan, fallet när du förlorar någon du älskar. Förlorar någon som väljer att lämna dig utan att du förstår varför. När det kommer som en blixt från en klar himmel.

Lotten är vad hon tror, lyckligt gift med Per. De har två barn tillsammans, Lisa och Elin. En dag kommer Per hem och säger att han inte älskar Lotten längre utan vill lämna deras äktenskap, deras tillsammans uppbyggda liv. Ett liv som Lotten trott varit det bästa.

Han lämnar henne med smärtan, med spillror av en kärlek hon fortfarande känner för honom och med barnen som ställer alla frågor som hon inte har svar på. Han lämnar henne att förklara för flickorna varför pappa inte vill vara med dem längre, när hon själv bara sjunker djupare och djupare ner i sorgen.

Långt in i hjärtat och själen kan jag känna hennes smärta för jag kan själv föreställa mig hur ont det skulle göra om min man lämnade mig för att han inte älskade mig längre.

Jag blir både ledsen och arg när jag läser för även om jag förstår hennes känslor och maktlöshet blir jag så arg när hon försvarar hans beteende. För alla. "Men han har det så tufft på jobb, han menar inte det han säger, han kommer snart tillbaka" osv osv.

Blir även vansinnig på honom hur han kan behandla framför allt Lotten. Hur han lämnar över allt ansvar på henne att t ex förklara för flickorna vad som händer och sen skyller på henne när Elin och Lisa inte vill träffa honom. Han skyller på Lotten när flickorna vänder sig mot honom medan jag som läsare vet vad hon gör för dem för att underlätta det jobbiga.

En stark bok.

Har nu läst två böcker av Christina Stielli och tänker nu ta tag i bok nr två av Helena von Zweigbergk som jag ju nyss läst. Denna gång blir det "Sånt man bara säger". Ännu en relationsbok men jag gillade ju starkt hennes "Än klappar hjärtan" så nu har jag höga förväntningar. Denna handlar om Susanne,53 år, som tagit ett års paus i sin karriär för att "bara vara" och som helt plötsligt får sin tonåriga systerson på halsen. För att hjälpa sin syster fast hon egentligen inte vill.