Morgon i Jenin

Mons Kallentofts "Vårlik" var inte alls lika bra som de tidigare böckerna. Det kändes mest som om jag bara ville läsa ut den för att kunna börja med nästa istället. Envis som jag är lägger jag ju helst inte ifrån mig en bok jag börjat på. Dumt kanske när det finns så många godbitar.

Boken till kommande bokklubbsträff blev ju "Morgon i Jenin " av Susan Abulhawa och det var med blandade känslor jag började läsa boken. Diverse bloggar och tidningars hyllningar var citerade på boken och gjorde att jag drog öronen åt mig - det höjer förväntningarna nåt oerhört men faller ofta platt till marken.

Efter de första 160 sidorna (av ca 380) trodde jag att jag skulle få rätt, men därefter, efter att Amal fått komma till en skola och därefter få stipendium för fortsatta studier, vände boken helt och jag kunde inte lägga boken ifrån mig.

Boken handlar om Amals uppväxt i Palestina, om motsättningar mellan Israel och Palestina, om kärlek till både familj,vänner och land som vävs samman med detta fruktansvärda som hände (och händer) i en annan del av vår lilla trygga värld. Men boken börjar inte med Amal (med lång andravokal och som då betyder stort hopp) utan generationer innan henne.

Boken är så stark och författaren så detaljerad när det gäller relationerna, känslorna och berättelserna om krigen och de fruktansvärda dåd som utfördes. Jag läste med förfäran och med tårar i ögonen i vetskap om att detta verkligen hänt. Som författaren skriver i efterordet "Personerna i denna bok är visserligen fiktiva, men Palestina är det inte, och inte heller denna berättelsens historiska händelser och gestalter".

Detta är helt klart en bok som fastar och som jag kommer att tänka tillbaka på många gånger.

Svårt att välja ny bok efter denna tunga berättelse men det blev till slut min födelsedagspresent  "Ögonblicket" av Douglas Kennedy som jag aldrig läst tidigare men som ska vara väldigt bra och som Anna trodde skulle passa mig. För att återgå till det som skrivs som omdömmen på böcker så står det "Ögonblicket är en kärleksroman med episk berättarkraft, ödesmättad intrig och starka karaktärer...." Låter som nåt för mig och jag hoppas det stämmer.

Nu åker jag snart till Barcelona och boken som jag tänkt ta med mig är ju utläst vid det här laget (Morgon i Jenin) och eftersom "Ögonblicket" är en inbunden bok så är den inte ett alternativ utan det blir Mons Kallentofts "Den femte årstiden" (håller tummarna för att den är bättre än "Vårlik") i det nya "fickformatet". Den är något mindre än hälften av en vanlig pocketbok med bibeltunna blad och dessutom läser man den på höjden. Man håller alltså öppningen på boken neråt och bläddrar uppåt. Jaja.. Den är iallafall liten, väger i princip nada och utan bok kan jag ju inte vara även om jag ska på kompisresa och samtidigt måste det ju få plats lite shoppingfynd ;)

Hur är det möjligt!!?

Tänk att man kan bli så glad för att en favoritförfattare kommit ut med ännu en bok :)

Jag fullkomligt älskade Carlos Ruiz Zafóns "Vindens skugga" älskade den så mycket att boken fick en puss på omslaget när den var utläst och så mycket att jag väntade med att läsa sista kapitlet för jag ville dra ut på boken en liiiiten stund till. Det händer aldrig annars!

 Läste hans "Ängelns lek" i somras och fängslades även om den inte var lika bra som den första och nu har jag precis läst en av (få) kommentarer på bloggen att han kommit ut med en bok som nu är översatt till svenska - nämligen "Himlens fånge". Åh vad jag längtar tills den kommer ut på pocket!!



  

Vilket fantastiskt underbart väder!

Idag har vi ett strålande höstväder som visar sig från sin absolut bästa sida!! Solen skiner från en klarblå och  princip molnfri himmel. Endast några fluffiga bomullsmoln borta i horisonten. Hade jag kunnat hade jag tagit en filt och min bok och satt mig i solen och njutit!! Underbart...

Läste häromdagen ut "Señor Peregrino" av Cecilia Sanmartin, samma författare till "Drömhjärta" som jag tyckte var så bra.
"Señor..." var inte lika bra, den var ok, men jag hade svårt att ta till mig boken känner jag. Hennes andra var mycket mycket bättre och jag antar att mina förväntningar var höga.

"Señor Peregrino" handlar om mexicanska Jamilet som har ett stort rött födelsemärke från nacken och ner till knävecken och detta skäms hon oerhört för. Hon lyckas ta sig "landet i norr" i hopp om att tjäna ihop pengar så att en läkare kan hjälpa henne ta bort detta märke som gör att hon drar sig undan för allt och alla.

Trots att hon är illegal invandrare får hon jobb på ett hem för psykologiskt sjuka där hon ska ta hand om en äldre man som kallar sig Peregrino. Hon ska mer eller mindre vara hans hushållerska men med vissa förhållningsregler - hon får absolut inte prata med honom och låta sig dras in i hans diskussioner så att det ger luft åt hans vanföreställningar.

Det är ju så klart precis vad som händer och mannen bygger upp en historia som Jamilet inte vet om hon ska tro är sann eller inte men hon kan inte sluta lyssna.

Det är en bok som jag tyvärr inte känner att jag längtar till och ett tag funderar jag till och med på att lägga undan den men traglar envist vidare. De sista 60 sidorna (av 360) är de bästa.

Därefter tar jag tag i "Gåvan" av Cecelia Ahern. Även henne har jag läst tidigare och den boken heter "PS Jag älskar dig!" där tårarna rann och skrattet bubblade om vartannat. (Filmen är långtifrån lika bra, så läs hellre boken)

Den här boken handlar om välklädde Lou Suffern som lever för sin karriär. Fru och två små barn samt resten av familjen får stå tillbaka eftersom "han behövs på kontoret". Är det inte middagar så är det möten eller sekreterare som vill ha uppmärksamhet.

En dag träffar han på en uteliggare som sitter precis utanför dörren till hans kontorsbyggnad. Av någon anledning känner sig Lou tvingad att stanna vid denne uteliggare (vilket han aldrig någonsin brytt sig om att göra tidigare), han erbjuder honom sitt kaffe och börjar prata och det slutar med att han även erbjuder Gabe, som mannen heter, ett jobb i postrummet.

Detta ångrar han bara några timmar senare när han tycker Gabe dyker upp precis överallt även om han nyss varit nån annanstans och omöjligt borde ha hunnit ta sig mellan två platser så snabbt.

Kontentan av boken är att man ska ta tillvara på sin tid och sina nära och kära och inte ta livet för givet. Inte heller denna bok var i närheten så bra som författarens förra och jag kommer troligtvis ha glömt den rätt så snart. En lättläst bok när man vill skingra tankarna för en stund och inte vill fundera så mycket... ungefär så..

Sen blev jag sugen på en deckare så jag högg tag i "Vårlik" av Mons Kallentoft men den har jag precis börjat läsa och kan inte säga nåt om ännu.
Samtidigt dök vår Bokklubbsbok "Morgon i Jenin" av Susan Abulhawa upp i brevlådan, men den får vänta och har kanske tur att få följa med till Barcelona om två veckor :)