Morgon i Jenin

Mons Kallentofts "Vårlik" var inte alls lika bra som de tidigare böckerna. Det kändes mest som om jag bara ville läsa ut den för att kunna börja med nästa istället. Envis som jag är lägger jag ju helst inte ifrån mig en bok jag börjat på. Dumt kanske när det finns så många godbitar.

Boken till kommande bokklubbsträff blev ju "Morgon i Jenin " av Susan Abulhawa och det var med blandade känslor jag började läsa boken. Diverse bloggar och tidningars hyllningar var citerade på boken och gjorde att jag drog öronen åt mig - det höjer förväntningarna nåt oerhört men faller ofta platt till marken.

Efter de första 160 sidorna (av ca 380) trodde jag att jag skulle få rätt, men därefter, efter att Amal fått komma till en skola och därefter få stipendium för fortsatta studier, vände boken helt och jag kunde inte lägga boken ifrån mig.

Boken handlar om Amals uppväxt i Palestina, om motsättningar mellan Israel och Palestina, om kärlek till både familj,vänner och land som vävs samman med detta fruktansvärda som hände (och händer) i en annan del av vår lilla trygga värld. Men boken börjar inte med Amal (med lång andravokal och som då betyder stort hopp) utan generationer innan henne.

Boken är så stark och författaren så detaljerad när det gäller relationerna, känslorna och berättelserna om krigen och de fruktansvärda dåd som utfördes. Jag läste med förfäran och med tårar i ögonen i vetskap om att detta verkligen hänt. Som författaren skriver i efterordet "Personerna i denna bok är visserligen fiktiva, men Palestina är det inte, och inte heller denna berättelsens historiska händelser och gestalter".

Detta är helt klart en bok som fastar och som jag kommer att tänka tillbaka på många gånger.

Svårt att välja ny bok efter denna tunga berättelse men det blev till slut min födelsedagspresent  "Ögonblicket" av Douglas Kennedy som jag aldrig läst tidigare men som ska vara väldigt bra och som Anna trodde skulle passa mig. För att återgå till det som skrivs som omdömmen på böcker så står det "Ögonblicket är en kärleksroman med episk berättarkraft, ödesmättad intrig och starka karaktärer...." Låter som nåt för mig och jag hoppas det stämmer.

Nu åker jag snart till Barcelona och boken som jag tänkt ta med mig är ju utläst vid det här laget (Morgon i Jenin) och eftersom "Ögonblicket" är en inbunden bok så är den inte ett alternativ utan det blir Mons Kallentofts "Den femte årstiden" (håller tummarna för att den är bättre än "Vårlik") i det nya "fickformatet". Den är något mindre än hälften av en vanlig pocketbok med bibeltunna blad och dessutom läser man den på höjden. Man håller alltså öppningen på boken neråt och bläddrar uppåt. Jaja.. Den är iallafall liten, väger i princip nada och utan bok kan jag ju inte vara även om jag ska på kompisresa och samtidigt måste det ju få plats lite shoppingfynd ;)