Inte riktigt lika bra…

För ett par år sedan läste vi "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafon i vår Bokklubb och jag älskade den boken! Det är absolut en av de bästa jag läst. Jag beställde genast uppföljaren "Ängelns lek" men kunde inte ta mig för att läs den för jag var rädd att bli gruvligt besviken.

Nu har jag precis haft två veckors semester då vi bl a seglat och då tog jag med mig just denna bok och kunde inte släppa den när jag väl börjar läsa. Den är inte lika bra som " Vindens…", fick m a o ingen puss på omslaget, men det var samma stuk vad gäller miljöbeskrivningar, konstiga karaktärer och mystik. De glömda böckernas gravkammare fanns även med i denna bok även om det inte var i samma utsträckning.

Lite väl mystisk och oförklarlig tycker jag nog boken var trots allt och det blev en del lösa trådar kvar när boken var utläst men i det stora hela var den bra och jag är nöjd med mitt semesterval :)

Innan denna lilla godbit läste jag "Charlotte Hassel" av Frida Skybäck. En bok som utspelar dig på 1700-talet med fransande klänningar, puder och intriger. Måste erkänna att jag blev besviken. Visst hon hade fångat miljön och tiden men jag retade mig alltför mycket på att det inte verkade korrekturläst. På var och varannan sida var det bindestreck mitt i orden som om hon delat orden i slutet av raden men att det blev annat i tryck. För att besk-riva såg det ut så. Trå-kigt och irri-terande att läsa.

Dessutom mitt i boken kom det helt plötsligt ett författartack! Nä, me not like.

Efter "Ängelns lek" har jag haft svårt att välja bok och har faktiskt inte läst nåt sen i lördags när jag läste ut den. H, känner mig lite naken utan vald bok.

Imorgon är det Bokklubbsträff och vi ska diskutera "Brobyggarna". Tror faktiskt att vi alla är glatt överraskade.

Ska dessutom bli intressant att höra vilken bok Marija valt. Hon brukar välja böcker som vi andra …tycker är annorlunda ;). Men vem vet - det blir kanske en stor surprise att hon valt en "vanlig" bok… hehe

Hungrig

Fick abstinens häromdagen när jag var på mitt uppdrag men satt utan arbetsuppgifter. Hade glömt hela min kasse hemma med både lunch och BOK! Jisses, hur kunde jag bara glömma den hemma?! På lunchen åkte jag väg till närmsta köpcentrum och inhandlade en smörgås + boken "Hungrig" (passande namn för det var precis vad jag var ;) ) av Crystal Renn.

Boken handlar om just Crystal Renn som hittades av en modelscout och som sa åt henne när hon visade ett Vouge-omslag "Det där kan bli du....om du går ner till 85 cm i midjemått".

Crystal började banta och hårdträna, gick ner 30 kg och blev tillslut anorektisk med mani på att hålla hektona borta inför kommande uppdrag. Till skillnad från många andra med den sjukdommen var hon medveten om sina problem men ville inte ta sig ur utan ville bara vara så tunn om möjligt. Lyckan var när hon såg en modell hon såg upp till och hade som idol och sorgligt nog bara tänkte "Jag är tunnare än henne....!" Inte glad över att få träffa henne alltså....

Det gick till en punkt när hon inte orkade leva så längre, när hektona och kilona kom tillbaka och hon inte fick några uppdrag trots att hon i våra normala ögon fortfarande var alltför mager.

Det var mycket intressant att läsa denna bok ur hennes synvinkel där hon berättar hur synsättet på modellerna är att de är tjocka om de inte kommer i en storlek 30! Intressant att läsa hur hon med sitt enorma kontrollbehov och järnvilja (har hon gett sig den på nåt så sker det) både går ner 30 kg och sen tar sig ur anorexian utan hjälp utifrån.

Idag är hon en hyllad sk plusmodell med uppdrag som bara strömmar in. Hon har hittat en vikt som passar hennes kropp, dvs kroppen "säger själv ifrån" när hon går upp eller ner i vikt genom att den vill ha mer eller mindre mat (låter som om om kroppen är en fristående del av henne).

Jag köpte boken mycket av intresse såklart men också för att jag snart har en tonårsdotter som ibland kommer med kommentarer som "Titta vilken tjock mage, lår, osv... jag har". En bok som hon kanske ska få läsa med tiden och förhoppningsvis förstå att de flesta som är så magra är sjuka, ofta svårt sjuka.
Crystal Renn berättade också att hon direkt kunde se om en tjej var normalt smal eller om hon endast tillät sig att äta ett salladsblad om dagen. Tänk er att få panik av tanken på att det där sockerfria tuggummit - innehöll det verkligen inte några kalorier!!?

Nä, jag tror att vi ska vara glada för att vi är friska och har hälsan, kan njuta av mat och dryck utan att det går till överdrift och träna med måtta så att kroppen mår bra. Lagom är bäst i mångt och mycket....

I grunden utan skuld av Viveca Sten

Vivecas Stens "I grunden utan skuld" föll i god jord hos mig. Spänning där storyn hela tiden drevs framåt och man ville veta vad som skulle hända och vem som var den skyldige till detta brutala mord.

En flicka försvinner spårlöst på Sandhamn och hittas först flera månader senare mitt i den smällkalla vintern, mördad. Kriminalinspektör Thomas Andreasson deltar i sökandet samtidigt som hans bästa vän juristen Nora Linde blir varse om att hennes man är otrogen och hela hennes värld rasar samman.

Historien blandas med nutid och dåtid och en släktfejd byggs upp sakta men säkert. Det är en lättläst bok men jag vill inte släppa boken utan är spänd på upplösningen. Tror nog jag ska läsa fortsättningen "I natt är du död", om inte så för att få veta om det blir nåt mellan Thomas och hans fd fru Pernilla. De separerade ett år efter att deras dotter dog i plötslig spädbarnsdöd, men kanske är de på väg att hitta tillbaka till varandra igen.

En annan bok jag skulle vilja läsa är "Hungrig" av Crystal Renn som jag såg på bokhyllan på Maxi när jag skulle handla. Crystal Renn blir upptäckt av en modellscout i New York och säger att hon kan bli supermodell men då var hon tvungen att gå ner lite i vikt först. 30 kg går hon ner för att bli glamourös och berömd. Hennes liv kantas av svår anorexia och bulimi och hon tränar flera timmar varje dag. Tills hon är på väg att dö.

Hon bestämmer sig för att leva och är idag en av världens högst betalda plusmodeller.

Nästa bok till läsning blir "Charlotte Hassel" av Frida Skybäck.

Bättre än väntat

Underbara sommardagar vi haft denna vecka. Så härligt att äntligen kunna njuta av sköna sommarkvällar, de som jag längtat efter rätt länge nu.

Nu har jobbat i två veckor, eller jobbat och jobbat, det har har inte funnits nåt annat för mig att göra än att läsa så det har jag gjort. "Brobyggnarna" av Jan Guillou, boken vi skulle läsa i Bokklubben, är till exempel utläst och den var faktiskt mycket bättre än jag väntat mig.

Nu gillar jag i och för sig inte Guillous översitteri med att skriva en massa svåra ord som inte en människa har i sitt ordförråd - vad sägs om impertinent, ostentativa eller echaufferade - förrutom just författaren då. Det är lite det jag inte gillar med honom, att han klappar en på huvudet som för att säga "lilla du, det här kan jag så mycket bättre, se bara vilka ord jag kan...." arrogant.

Men om jag nu bortser från det så var boken riktigt bra. J.G har en förmåga att fånga tidsandan och beskrevs helt underbart, hur formellt de uppträdde i början av 1900-talet, hur de pratade och klädde sig, miljöerna. Det märks att han lagt ner mycket tid på reaserch inför boken. Otroligt intressant att läsa om Lauritz och Oscar och deras olika livsöden i olika delar av världen. Undrar dock fortfarande varför inget skrevs om den tredje brodern, Sverre.

Den var t o m så pass fängslande att jag eventuellt kan tänka mig att läsa fortsättningen, "Dandy" som utkommer nu i höst. Trevlig när de förutfattade meningarna man hade innan läsningen visade sig vara felaktiga.

Håkan Östlundhs "Släke", som betyder rutten tång,  blev nästa bok. En deckare som var ok men nja.... ingen fullpott tyvärr. Handlar om mord på Gotland där händelserna kryper närmre och närmre kriminalpolis Fredrik Broman och hans familj och där allt det fasansfulla finns precis runt hörnet. De sista kapitlen var bäst och mest spännande, de tidigare kändes mest som en transportsträcka till upplösningen.

Viveca Sten och henns "I grunden utan skuld" fick jag med en damtidning jag köpte häromdagen så den boken läser jag nu. Det är också en deckare och handlar om en flicka som försvinner spårlöst en mörk höstkväll och hittas först flera månader senare, mördad och skändad på ett brutalt vis.

Parallella historier byggs upp i boken både i nutid och dåtid och sånt gillar jag. Känner redan nu efter bara 100 sidor att jag fastat mer för denna bok än för "Släke".

I samma damtidning jag skrev om ovan läste jag om en bok som heter "Den vita frun" av Frida Skybäck. Boken verkade intressant men har inte kommit ut på pocket ännu så antingen blir det bibblan nästa eller invänta pocketboken.
Under tiden köpte jag hennes tidigare bok "Charlotte Hassel" som utspelar sig på 1700-talet i Gamla Stan. Detta stod på baksidan av boken ".... skriver med ett otroligt driv. Älskar verkligen hennes miljöbeskrivningar och det märks att hon har lagt ner stora resurser för att få det så trovärdigt som möjligt. Här finns frasande klänningar, leriga gator, hårt åtdragna korsetter och män med stångpiskor. Mums".

Dålig uppdatering

Jag har varit dålig på att skriva in vad jag läst den senaste tiden men ibland blir det så. Har t o m haft 2 veckors semester utan sol så jag borde hittat tid att sitta vid datorn men icke.

Nåt vidare väder har vi ju inte, just nu är man glad bara det är uppehåll och solen visar sig litegrann bakom ett moln. Pretentionerna har ju sänkts betydligt om jag säger så.

Vi lyckades få några fina dagar iallafall. 2 dagar seglade vi, en dag till Taarbaek (1:a övernattningen i båten) där vi gick på Bakken och dagen efter åkte vi till Ven. Den dagen var det mörka moln runt om oss, både över Sverige och Danmark, men just över ön var där blå himmel och det var härligt.

Har även varit på 40-årsfest och därefter firat svåger i Göteborg med en motorbåtstur ut i skärgården med både bad och grillning. Dagen efter for vi till Marstrand innan vi körde hem igen. Det gäller att hitta de små guldkornen även under en regnig sommar eller hur?

Har ju själv fyllt år också och då kom en kär vän och lagade middag till mig :) Det var nog den bästa presenten. Fick en önskad kokbok i present också, "Sommar med systrarna von Sydow" med en massa härliga recept och underbara bilder från just Marstrand.

På tal om Marstrand förresten, vi var på Carlstens Fästning de har där och då hittade jag en bok av Ann Rosman "Mercurium" som handlar om fästningens enda kvinnliga fånge. Den tänker jag köpa när den kommer på pocket!

Läsa har jag ju då hunnit lite. Förutom Mons Kallentofts "Sommardöden" har jag också läst hans "Höstoffer". De andra två tänkte jag låna men behövde nog en liten paus efter att ha sträckläst hans tre första i serien.

Första boken tog ju ett tag att komma in i på grund av det speciella språket och sen gick det i en rasande fart. Gillade hans beskrivning av att de döda "pratar" med Malin Fors, kommisarien. "Höstoffer" var sådär, minns knappt vad den handlade om, men "Sommardöden" är favoriten hittills.

Därefter läste jag "Julia" av Anne Fortier - en historia som grundade sig i Shakespeares Romeo och Julia. Eller var det verkligen Shakespeare som var först? Den handlar om Julia som visar sig var släkt med dåtidens Julia, eller Giuiletta. Boken beskrivs som en korsning mellan Da Vinci-koden och Shakespeare in Love och det tycker jag nog faktiskt stämmer. Lite jagande, lite spänning, roliga kommentarer och fyndigheter. En bok jag läste med ett småleende på läpparna dock inte en som fastnar.

"Himmelsdalen" av Marie Hermansson var den jag snappade upp efter "Julia". Har länge gått och fingrat på den i bokhandeln men aldrig blivit färdig till att köpa den men passade på att låna den när tillfälle gavs.
Jag tror nog att jag hade högre förväntningar på den även om den var helt ok. Lite läskigt att bli fast på en instutition utan möjlighet att komma därifrån bara för att ens tvillingbror lurat en. Ingen tror på bytet och det pågår en massa intriger och sektliknande aktiviteter. Läsvärd men inte mer tror jag...

Nu sitter jag på ett uppdrag där alla på kontoret är på semester och jag har all tid och möjlighet att läsa eftersom det inte finns några arbetsuppgifter till mig förrutom att ta emot de 2 samtal per dag som kommer in och eventuella besök som dyker upp. Bara för mig att säga "Nej tyvärr, de är på semester, åter....."
Men hur mycket jag än älskar att läsa så blir man rätt rastlös efter ett tag så det har åkt med tidningar, kokböcker (Systrarna.....)och HM-kataloger också. Dator har jag ingen tillgång till och jag glömmer hela tiden att ta med den bärbara. Det blir en del Wordfeud förstås :)

Nu läser jag "Brobyggarna" av Jan Guillou (Bokklubbsbok) och det är med blandade känslor. Jag är ju inte glad för honom överhuvudtaget. Jag har aldrig träffat honom och inte läst nån annan bok av honom men där är nåt som jag bara inte klarar av och nu med denna bok så hör jag hans röst hela tiden och hans språk är.... Guillouiska ( Istället för Ranelidska).

Hursom helst handlar det om tre bröder som blir faderslösa och blir får sin ingenjörsutbildning betald av välgörare mot att när de är färdiga ska bygga broar och järnvägar i Norge. Nu blir inte allt som man tänkt sig utan en bror hamnar i Afrika (spännande att läsa om hans upplevelser), en verkar försvinna helt (hans finns helt plötsligt inte med i boken längre) medan den tredje broderna känner sig tvingad att åka till Norge och göra sig och sina bröder oskyldiga. Nu har jag ju halva boken kvar så den där andra brodern dyker kansek upp igen. Eller så blir det i nån av de andra två böckerna i detta som ska bli en triologi.

Jag måste erkänna att jag gillar boken mer än jag trodde jag skulle göra, har hunnit snart  halva, men den påminner liite om "Vi, de drunkande" som vi också har haft i Bokklubben och den var ju rätt tung även om helheten var bra.

Jag läser vidare på jobb och återkommer när den är utläst vilket lär bli snart.

Jag saknar sommaren....

 Nej, nu talar jag inte om den kalla regniga och tråkiga vi redan har just nu utan den där fina underbara, ljuvliga svenska sommaren som är, när den som bäst. Nu jobbar jag bara nästa vecka också sen hoppas jag minsann att den visar sitt vackra nylle. Midsommar vågar vi väl inte hoppas på vackert väder skulle jag tro. Det får bli klänning med skidunderställ :)

Igår var det iallafall PIC-träff igen, bokklubbsträff alltså. Det var ju inte så hemskt längesen vi hade träff senast men vi ville få till ännu en innan alla semestrar sätter igång. Vi kunde lyckligtvis sitta i värdinnans uterum, hade det regnat hade det smattrat så mycket att vi inte hört vad vi pratat om - just nu är man glad för det lilla :) att det var uppehåll menar jag.

Rostbiff och en fantastiskt god ljummen potatissallad blev vi bjudna på och jag smakade för första gången Rödbetschips! Supergott. Anna-Karin hade lagt det i grönsalladen och jag kommer absolut köpa det nästa gång jag handlar.

Vi diskuterade "Fortfarande Alice" av Lisa Genova och vi var väldigt eniga om att det var en bok som berörde och som vi inte kunde släppa taget om. Dessutom var det mer än jag som undrade om vi drabbats av Alzhemers Light eftersom man glömmer så mycket hela tiden. Kan det vara att man har för mycket omkring sig heeela tiden? Mycket möjligt att det är så.

Boken som valdes denna kväll är "Brobyggarna" av Jan Guillou och för att vara ärlig var min första tanke "Aahnää!" men det är ju för att jag inte är förtjust i karln, har dock inte läst hans böcker. Sen var det någon i gänget som fällde kommentaren att "Men vi gillade ju inte Ranelid heller och den boken var ju bra". Så sant, så sant.

Boken är iallafall beställd så det får bli en av mina böcker att läsa i sommarvärmen (positivt tänkande räcker långt eller...?)

MonsMonsMons...

Jomen jag är nog benägen att hålla med övriga läsare om att hans böcker är bra (eller bok ska jag väl säga, har bara läst en) men inte förrän efter halva boken var läst. Mons Kallentoft har ett väldigt speciellt sätt att skriva, att uttrycka sig, och det brukar jag gilla men här tog det ett bra tag innan jag kunde förhålla mig till detta språk. En poetisk deckarförfattare? Ja, jo...

Jag har alltså precis läst hans "Midvinterblod" och det var en iskall bok. Med det språket satt jag och frös i soffan och nästan längtade efter min dunjacka. Den utspelar sig i den kallaste vintern i mannaminne och handlar om Malin Fors, krimminalinspektör, som ska lösa ett fall om "Bollabengt" som de hittat hängade naken och misshandlad i ett träd. Hur hon försöker förstå sin tonårsdotter Tove och själv försöker fly undan ett liv hon önskar vore annorlunda.

Som sagt, det tog halva boken innan jag fastnade men när den var slut tog jag genast tag i efterföljaren "Sommardöden" som handlar om två tonårsflickor som försvinner i den varmaste sommaren på länge.

En av mina bokklubbsvänner sa till mig att dessa böcker borde läsas under den årstid de handar om eftersom han så ingående beskriver värme/kyla så att man riktigt känner det innanför huden. Kan inte annat än hålla med.

 

Som en av de sista....

"Den sjätte gudinnan" av Karin Alfredsson är en läsvärd bok om utsatta kvinnor i Indien. Om hur de mördas, blir utsatta för syraattacker, bränns med strykjärn osv för att de inte är bra nog i sin makes eller svärmors ögon.
Döttrarna gifts bort tidigt för att "hedern" inte ska skadas och får man ingen son finns det ingen som tar hand om en när man blir gammal. Detta eftersom döttrarna har ett eget hem och svärmor att ta hand om.

Det hemska med att läsa denna bok är ju att detta verkligen existerar! Fruktansvärt...går inte att föreställa sig skräcken dessa kvinnor ofta lever i. Eller rädslan över att även det fjärde barnet ska vara en dotter och att man inte fullgjort sin plikt att föda en son.

Boken är helt ok även om jag inte fastnar helt och vad titeln egentligen betyder är en bisak i denna roman.

Och nu ska jag, som troligen sista svensk, läsa Mons Kallentofts serie om Malin Fors. "Midvinterblod" ligger här och väntar på att slukas. Nu har jag ju hört så mycket om hur fantastiskt bra dessa böcker är så nu hoppas jag att jag inte blir besviken. Troligtvis därför jag varit rädd att ge mig i kast med dem...

 

En bok jag läser med sorg i hjärtat

Vilken fruktansvärd sjukdom Alzheimer är. Har precis läst "Fortfarande Alice" av Lisa Genova och det är ingen glädjefylld läsning.
Alice, 51 år, drabbas av tidig Alzheimer och efter diagnosen försämras hon i rasande fart. Det börjar med att hon tappar ord när hon som framstående professor på Harvard håller föredrag, sen minns hon inte vart hon befinner sig när hon är ute och springer trots att det är i hennes eget välkända område, hon hittar helt enkelt inte hem.
Succesivt glömmer hon namnen på sina barn, vem de är och denna pyrande känsla av maktlöshet och vetskap om att nåt är fel och att hon inte kan påverka är hemsk att läsa om. Jag känner hennes skräck över det som komma skall och jag lider med henne. Det är inte utan att tankarna vandrar om man själv, eller en närstående, skulle drabbas av detta öde.

Jag känner starkt när hon återupplever sorgen efter sin mor och syster som dog i tidig ålder. Återupplevs eftersom hon glömt bort att de dog i en bilolycka för så många år sedan och sorgen är precis lika stark som då.

Eller som när hon behöver gå på toaletten men bara hittar städskrubben. I sitt eget hus.
Eller när hon försöker ringa sin man med fjärrkontrollen eller borstar tänderna med fuktkräm.

En frågeställning i boken är: Är min själ och mitt inre väsen immuna mot Alzheimers härjningar? D v s är jag fortfarande jag trots att jag tappar minnet?

En väldigt gripande historia som är alltför sann och drabbar alltför många och jag hoppas av hela mitt hjärta att forskningen går framåt och att ingen behöver drabbas Alzhemier i framtiden.

Det är absolut en bok som väcker känslor och tankar om livet och att ta vara på här och nu.

Var är sommaren?

Vem har snott sommaren? Den visade sig i sin bästa form förra helgen men nu är den borta igen. Det var till och med så att jag hade vinterjackan på när jag var i stallet med dottern igår. Jag vill ha sol och värme, ett glas vitt och en solstol i trädgården :) Men det kommer ... hoppas jag...

Igår läste jag ut "Turkanarapporten" av Christian Unge, en bok jag fått via Booked.nu. Nu älskar jag ju böcker som ingående beskriver både miljöer, karaktärer och handling (har skrivit det fleera gånger förr) och just detta saknade jag i "Turkanarapporten". Storyn var bra och bokens andra hälft var helt klart bättre än första delen men det var allt för mycket jag saknade för att jag skulle fastna helt. Tankarna vandrade ofta till annat under tiden jag läste och det är ju inte ett jättebra betyg.

Jag har nu haft möjlighet att läsa två böcker via Booked.nu och båda gångerna har författarna gjort kommentarer om det jag skrivit. Tycker det är lite kul att författarna är inne och läser vad vi tycker om böckerna men det är klart i deras eget intresse att veta vad vi vanliga läsare tycker och inte bara bokrecencenterna.

Bokklubb har vi också hunnit ha, denna gång hos Anna som bjöd på en fantastisk pastarätt a´la Anna med sallad och gott vin. Rabarberpajen åt vi samtidigt som vi kollade på Loreens framträdande inför Melodifestivalen.. och vi vet ju alla hur det gick sen.. :)

Boken Anna valde är Lisa Genovas "Fortfarande Alice", en bok som handlar om en kvinna i 50-årsåldern som blir diagnostiserad tidig Alzheimer. Nu har jag bara hunnit ett par sidor men jag tror det är en bok som griper tag och håller fast. Har själv hållt i denna bok ett antal gånger men något har gjort att jag inte valt den. Kanske att jag närmar mig åldern som denna boks karaktär, Alice, är i och att det är skrämmande. En annan i bokklubben var tvungen att lägga ifrån sig boken ett tag för den blev så stark.