Jag gillar hur Jonas Gardell skriver, lättläst men absolut inte en lätt historia. "Torka aldrig tårar utan handskar del 2: Sjukdomen" är en tung berättelse om hur de homosexuella behandlades när Aids och Hiv beskrevs som Bögpesten på 1980-talet. Om hur den ena efter den andra i bokens gäng får smittan. Och om jag har förstått det rätt så är det Gardells beskrivning av hur det var. Om hur han nu äntligen får möjlighet att berätta och själv sörja de vänner som gick bort. Jag kan inte låta bli att undra om han själv är en av karaktärerna han beskriver och i så fall vem? Kan det vara killen som är uppväxt i ett religiöst hem precis som Gardell?
Samtidigt blir jag lite förskräckt över hur han beskriver hur de homosexuella gav sig ut i parker osv för att leta upp varandra och få sig ett ligg. Bara så där. Hela tiden (i boken i alla fall). Inte att man träffas på en pub/bar/fest/disco, fattar tycke och sen tar sig hem utan bara ut och leta och sen pang på rödbetan. Kändes mer som prostitution fast utan betalning.
Hur som helst så tyckte jag den första delen var bättre även om denna helt klart var läsvärd.
"Shantaram" av Gregory David Roberts står och väntar i bokhyllan sen en tid tillbaka men jag tror inte att jag mentalt är redo att ta tag i en 900-sidorsbok. Väntar nog till semestern om en vecka :) Tills dess tar jag istället en bok som jag fick av en vän och som beskriver det hon tidigare jobbat med. Dessutom är det en före detta kollega till henne som skrivit boken. Intressant! Boken jag pratar om heter "Innan floden tar oss" av Helena Thorfinn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar