Ja, lite för mycket av Barkhes blev det nog när jag satte tänderna i del 3, "Barkhes kors"av Bodil Mårtensson . Boken är rätt segläst även om det är samma stuk på den som de tidigare delarna eller så är det så att det blev för bra att läsa alla tre i ett sträck. Hur som... triologin är bra och jag rekommenderar dem starkt men man kanske ska ta en bok emellan :)
Detta är dock en bok jag tror är nyttig att läsa för många av oss.
Så här skriver www.adlibris.se på sin sida.
En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland
I dagens samhälle har ordet uppfostran nästan kommit att bli ett skällsord. Barnen ska inte indoktrineras, utan man ska möta barnen på barnens villkor. Experter av olika slag påtalar för oss hur vi ska göra för att ta hand om våra barn. Det gemensamma för dessa experter är att de varnar för allt möjligt. Eller att de har ideologiskt präglade uppfattningar om vad som är rätt och fel förklädda till vetenskaplig argumentation. Men vad vet vi egentligen om hur vi ska uppfostra barnen? Ganska lite, och bristen på överensstämmelse mellan varningar och fakta är snarare regel än undantag.
Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kunde vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?
Samtidigt som vi inte får säga emot barnen så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Vi får veta hur man ska göra för att de inte ska ta skada. Vad man ska skydda dem från och vad man inte får säga. Detta stundtals in i minsta detalj så att det nästan är omöjligt för dagens föräldrar att göra rätt.
Barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att bli utsatta för i dagens samhälle. Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare föräldrar. Och barnen kommer att klara sig alldeles utmärkt utan samhällets pekpinnar till föräldrarna. Exakt hur man väljer att uppfostra sina barn är sannolikt mindre viktigt. Men genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfyllt för föräldrar
David Eberhard är psykiater, sedan 2010 chefläkare på Prima Vuxenpsykiatri vid Danderyds sjukhus och författare till de uppmärksammade I trygghetsnarkomanernas land, Ingen tar skit och Normalt? Han debatterar, provocerar och folkbildar, ofta med humorn som vapen.
David Eberhard bor i Stockholm och är pappa till sex barn.
Hörde en recension på radion och som jag förstod det handlade det bl a om att vi som föräldrar låter barnen bestämma alltför mycket om saker som de egentligen är för små för, samtidigt som vi curlar till max och t ex inte låter dem gå till skolan själva trots att de är kapabla till det.
Självklart är det mycket man får väga in i detta men jag tror vi har blivit alltför överbeskyddande vad gäller våra barn. Detta är i alla fall en bok jag vill läsa och då tänds det kanske en liljeholmens eller två.
Och imorgon!! Imorgon är det Bokklubbsdax och denna gång bär det av till Malmö. Hela gruppen blir vi tyvärr inte denna gång heller men det så kul att träffas igen. "Barkhes döttrar" blir det diskussioner om och ny bok ska avslöjas. Håller tummarna för en riktig bladvändare och att valet inte faller på den boken jag funderar på att välja ;)
Om mig
- Anette
- Hej och välkommen till min lilla vrå. Här tänkte jag skriva lite tankar och funderingar om lite allt möjligt men framför allt om böcker jag har läst, läser just nu eller har på min önskelista över böcker jag vill läsa. Jag älskar känslan av att försvinna in i en annan värld för en stund och böckerna som lämnar en känsla av saknad efter sig är de bästa, oavsett kategori. Jag väljer gärna böcker som beskriver karaktärerna, går på djupet vad gäller känslor och personlighet och där det känns som om man lär känna dem som boken handlar om. Älskar också miljöbeskrivningar som gör att det känns som om jag är där. Efter några år med småbarn runt benen har jag äntligen hittat lusten och framför allt tiden att läsa igen. Var 6-8 vecka är vi ett gäng tjejer som träffas för att diskutera böcker och vi har alltid en bok som vi alla läst. Värdinnan för kvällen väljer den boken vi ska läsa till kommande träff och det är med stor förväntan och spänning den nya boken plockas fram.
onsdag 25 september 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar