Boken handlar om Jenny som blir personal- och administrativ chef på ett företag hon jobbat på länge. Om hur hennes kamp om godkännande från arbetskamrater som helt plötsligt vänder henne ryggen och där hon ger allt hon har för att hålla näsan ovanför vattenytan.
Den handlar också om cykelsemestern på Österlen hon gör tillsammans med sina 3 barndomskamrater där många frågor kommer upp till ytan. Är vi vänner fortfarande bara för att det är bekvämt eller för att vi verkligen har något gemensamt? Finns det saker man inte kan prata med sina vänner om? För att vi kanske är för olika, för att vi har olika typer av liv? Kan vi förstå varandra trots detta?
Jag läser boken med en klump i halsen och tårarna bränner ofta innanför ögonlocken. Den väcker många tankar och känslor och det är naturligt att dra paralleller med mitt eget liv på olika sätt.
Jag brukar vara snål med mina höga betyg men den senaste tiden har jag läst många strålande böcker. Denna är en av dem och hade jag kunnat hade den fått 6 av 5. Nu får det bli 5 med ! efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar