Nu senast läste jag mitt eget val i vår bokklubb - "Det broderade hjärtat" av Carole Martinez och vad ska jag säga.... Jobbigare bok med märkligare språk får man nog leta efter. Det broderades bultande hjärtan till Jungfru Maria, brudklänningar som vissnade, ansikten lappades ihop till att bli vackrare än tidigare, barn som lyser efter att ha varit i solen. Ja, detta beskriver väl inte så mycket egentligen men jag satt nog mest med en förvirrad rynka mellan ögonbrynen medan jag kämpade mig igenom denna märkliga skapelse.
Jag var tvungen att vara koncentrerad hela tiden för att över huvudtaget få ett grepp om boken och jag tyckte de sista 100 sidorna var de som var bra.
Språket var väldigt poetiskt tycker jag och hon skrev vackra omskrivningar till det hon egentligen menade, vilket jag vanligtvis gillar, men i detta fall tycker jag det blev för mycket av det goda.
Boken utspelar sig i Spanien där en flicka, Fransesca, av sin mor får ett skrin som inte får öppnas på 9 månader. Detta är ett skrin som går i arv från mor till dotter, eller från syster till syster. I detta skrin verkar finnas det som just denna dotter/syster har mest fallenhet för och i Fransescas fall är det broderi så hon hittar nålar och tråd i regnbågens alla färger.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva boken mer än att den är märklig, svår att få grepp om och verkligen udda. Man kan omöjligt förutse vad som ska hända.
Samtidigt som boken var ... som den var.. kände jag emellanåt sorg när jag läste. Sorg över hur människor behandlade varandra för att de var annorlunda som när Francesca skulle gifta sig, hur klänningen vissnade inför de andras avundsjuka blickar. Eller som när fadern i slutet utnyttjande sonen för egen vinnings skull.
Kan inte säga att boken får högt betyg men jag gillade nog ändå det målande poetiska språket även om det var lite väl invecklat för min smak.
Innan denna bok läste jag en bok jag länge längtat efter, "Även tystnaden har ett slut" av Ingrid Betancourt. Där beskriver hon sin 6 år långa fångenskap hos FARC-gerillan i Columbias djungel. Ett fruktansvärt liv men intressant att läsa om hur människans instinkter styr handlingar och tankar.
Tror jag hade för höga förväntningar på denna bok för den föll lite platt. Visst det var intressant att läsa men det blev "för mycket". Men en sak är säker "Robinson" på TV kan slänga sig i väggen för här talar vi verklig överlevnad- på andras vilkor.
Så.
Nu ska jag ta tag i en ny bok och det blir Cecilia Samartins "Drömhjärta" (mycket hjärta i bokform i detta inlägg men den här boken kan bara vara bättre än den förra ;) )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar