Om mig

Mitt foto
Hej och välkommen till min lilla vrå. Här tänkte jag skriva lite tankar och funderingar om lite allt möjligt men framför allt om böcker jag har läst, läser just nu eller har på min önskelista över böcker jag vill läsa. Jag älskar känslan av att försvinna in i en annan värld för en stund och böckerna som lämnar en känsla av saknad efter sig är de bästa, oavsett kategori. Jag väljer gärna böcker som beskriver karaktärerna, går på djupet vad gäller känslor och personlighet och där det känns som om man lär känna dem som boken handlar om. Älskar också miljöbeskrivningar som gör att det känns som om jag är där. Efter några år med småbarn runt benen har jag äntligen hittat lusten och framför allt tiden att läsa igen. Var 6-8 vecka är vi ett gäng tjejer som träffas för att diskutera böcker och vi har alltid en bok som vi alla läst. Värdinnan för kvällen väljer den boken vi ska läsa till kommande träff och det är med stor förväntan och spänning den nya boken plockas fram.

tisdag 5 juni 2012

En bok jag läser med sorg i hjärtat

Vilken fruktansvärd sjukdom Alzheimer är. Har precis läst "Fortfarande Alice" av Lisa Genova och det är ingen glädjefylld läsning.
Alice, 51 år, drabbas av tidig Alzheimer och efter diagnosen försämras hon i rasande fart. Det börjar med att hon tappar ord när hon som framstående professor på Harvard håller föredrag, sen minns hon inte vart hon befinner sig när hon är ute och springer trots att det är i hennes eget välkända område, hon hittar helt enkelt inte hem.
Succesivt glömmer hon namnen på sina barn, vem de är och denna pyrande känsla av maktlöshet och vetskap om att nåt är fel och att hon inte kan påverka är hemsk att läsa om. Jag känner hennes skräck över det som komma skall och jag lider med henne. Det är inte utan att tankarna vandrar om man själv, eller en närstående, skulle drabbas av detta öde.

Jag känner starkt när hon återupplever sorgen efter sin mor och syster som dog i tidig ålder. Återupplevs eftersom hon glömt bort att de dog i en bilolycka för så många år sedan och sorgen är precis lika stark som då.

Eller som när hon behöver gå på toaletten men bara hittar städskrubben. I sitt eget hus.
Eller när hon försöker ringa sin man med fjärrkontrollen eller borstar tänderna med fuktkräm.

En frågeställning i boken är: Är min själ och mitt inre väsen immuna mot Alzheimers härjningar? D v s är jag fortfarande jag trots att jag tappar minnet?

En väldigt gripande historia som är alltför sann och drabbar alltför många och jag hoppas av hela mitt hjärta att forskningen går framåt och att ingen behöver drabbas Alzhemier i framtiden.

Det är absolut en bok som väcker känslor och tankar om livet och att ta vara på här och nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar