"Innan du dog"-chat på Twitter

Fick ju möjlighet att läsa systrarna Grebe & Träffs tredje bok "Innan du bok" för att sen chatta via Twitter med författarna + andra läsare. Intressant tyckte jag men det där med Twitter var inte min grej och det är klart det handlar om vana vid de medierna men nä... jag föredrar att sitta och titta på dem jag pratar med i detta fall :) Tacka vet jag min Bokklubb!

Boken "Innan du var dog" var helt ok, har läst de två tidigare och tyckte ettan var bäst men denna var som sagt helt ok.
Det roliga med att vara med i denna Twittergrupp var att vi fick lite frågor med boken som vi skulle funderar över och det väckte en del tankar under tiden jag läste som

- Känner vi verkligen de som står oss närmast?
- Kan alla svek förlåtas?
-Hur påverkar grupptrycket vår moral och förmåga att stå emot?

Boken handlar om Siri vars första man, Stefan, dog för flera år sen men hon har inte riktigt kunna släppa honom trots sin nya man och lille son.
Nu kommer det fram saker som kan visa att det inte var en dykolycka Stefan var med om utan att han i själva verket begick självmord. Och då väcks frågan "Varför?" och med en längtan att få svar på sina frågor så gräver Siri ner sig djupt i detta vilket får hennes nye man att tillslut reagera när hon blir mer och mer besatt.

I boken får man följa Stefan i sina tonår där grupptrycket var starkt, man ville inte hamna utanför och vara den mesiga och saker och ting blir okontrollerbara.

Siri känner sig också djupt sviken av sin närmsta vän och hur mycket kan man förlåta även om man är bästa vänner?

Som sagt, boken var läsvärd men jag känner inte att jag blev lockad till en eventuell fortsättning utan nu är jag nog färdig med Siri och hennes liv och leverne.

Just nu läser jag vår Bokklubbsbok där valet föll på "Delhis vackraste händer" av Mikael Bergstrand och redan från början fick jag lite vibbar från "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" av Jonas Jonasson. För det första är utsidan väldigt lik och sen är det nåt jag inte riktigt kan sätta fingret på men "Hundraåringen..." ligger i bakhuvudet hela tiden.

En charmig bok om Göran, en småfet man i 50-årsåldern som har på dagen exakt koll på hur längesen det är hans dåvarande fru ville skiljas. När han tror att livet inte kan bli värre får han sparken och hamnar så småningom i Indien där han drabbas av turistdiarré och tror hans ska dö.
Det jag gillar bäst i boken (som snart är utläst) är den indiske mannen, Yogi, som blir Görans (eller Mr Gora) vän och på nåt sätt lyckas vända allt till det positiva.

"Jag vill att du lyssnar med dina bästa öron"
"När jag lagt mitt huvud på den bästa kudden så sover jag.....och skulle jag vakna blir  jag glad i hjärtat av alla de fina ljud .... för då vet jag att jag inte är ensam"
"Jag tror du börjar förstå hur det hänger samma i vår finaste Indiska värld. Den patrullerande nattväktaren  behöver vakterna så han har nån att väcka och vakterna behöver honom så att de kan hålla sig vakna"

Underbart. Lite som mitt "Foten i kläm? Jajamensan!!!" :)