Skratt, gråt och headbanging

Var igår på en föreläsning som hölls av Pamela von Sabljar och temat var "Lev din dröm istället för att drömma om ditt liv". Pamela är en otroligt sprudlande kvinna med energi och skratt som smittar och det märks att hon brinner för sin dröm, att möta människor, föreläsa och inspirera människor att ta tag i sina egna drömmar och inse att ingen annan mer än du själv kan förverkliga dem.

Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig men jag känner ju Pamela sen innan och kände att jag nog kommer att gilla denna kväll. Så rätt jag hade!

Började med att träffa ett par vänner på Olssons Skafferi för att äta en lite innan vi skulle vidare till föreläsningen och redan där började det bra.
Det första Pamela bad oss göra när föreläsningen började var att ställa oss upp och dansa med armarna uppsträckta för att väcka kroppen efter dagens stillasittande.

Under kvällens gång utmanades vi i allt från att ge en komplimang till nån vi satt sidan om men inte kände, till att krama varandra eller ge massage. Det har jag iofs inte svårt för och kändes för mig inte som en utmaning men för många är de säkert så. Däremot i slutet kom hon med en utmaning som hon kallade "Fuck your Fears" och då skulle de som önskade utmana sig själv genom att  plocka upp en lapp i en låda och göra det som stod på lappen. Eller avstå om det kändes för tungt att utföra - vilket kan visa på större mod.

En tjej skulle sjunga Bä bä vita lamm, nån skulle prata om sig själv i 30 sekunder, en annan skulle ge och be om en kram och här kände jag att jag ville utmana mig själv. Med bankande hjärta och pirr i magen räckte jag upp handen. Min utmaning blev att till "I´ve got a feeling" spela luftgitarr och headbanga. Jag bangade inte utan antog utmaningen och satte mig sen med ett leende på läpparna.

Det roligaste kom efteråt när Pamela återigen bad oss krama tre personer som satt runt om oss. En kille i 20-årsåldern kom fram till mig och sa "Dig vill jag krama för du är cool!!" Förstår ni hur det värmde mitt hjärta?! Att jag först vågade gå upp och eventuellt skämma ut mig men sen få cred för det jag gjorde!!

När jag väl kom hem hade jag svårt att komma till ro för jag var så fylld av tankar och när jag vaknade i morse var jag fylld av en energi som det var längesen jag kände. Nu står jag här på jobb och har svårt att sitta still så jag står istället och smådansar på stället :) "I´ve got a feeling....."

Tårarna rann också vid ett flertal tillfällen som när en kille i Pamelas team skulle berätta om sin största dröm. När han då berättar att efter en tuff barndom (som var på gränsen till droger och kriminalitet) är hans största dröm att vara den bästa person han kan vara, så rinner tårarna.
Eller som när den unga killen på 18 år vågar berätta om hans skuldkänslor när tvillingsystern dog när de bara var 2 år och han hela livet trott det varit hans fel.

Pamela drar också många paralleller med sitt eget liv och även här rinner tårarna vid flera tillfällen både av glädje och att det hon berättar gör ont i mig.

Nu är jag ju en blödig person och hela kvällen väckte tankar och funderingar och när då någon säger såna här saker (bland mycket annat) så är det bara att låta tårarna rinna.

Det var en härlig kväll med många goa skratt, tårar och gemenskap. När vi i publiken fick frågan vad vi kände just där och då så var mitt spontana svar "Ren glädje!" För precis så kändes det.