Inte riktigt vad jag väntat mig....

Har nu lyckats ta mig igenom den 900 sidor långa boken "Flickan från Ingenstans" av Justin Cronin och den var väl inte riktigt som jag tänkt mig. Baksidan fick mig att tro att det var en spänningsroman om ett livsfarligt virus som sprider sig ohämmat (lite som filmen med Dustin Hoffman för en massamassa år sen) - och det var i och för sig rätt - men jag trodde att boken utspelade sig i "vår normala värld" medan det visade sig att det var en variant på en vampyr-historia. Inte den genre som jag brukar läsa om jag säger så.

Hur ska jag beskriva boken? Den börjar i nutid då ett gäng kriminella tvingas med i ett militärexperiment som urartar. De får ett virus i sig som ska göra dem till krigsmaskiner mer eller mindre och som ska döda fienden. Detta experiment urartar, de lyckas rymma och på nästa bokblad är man 100 år fram i tiden där ingen vet vad som egentligen hänt tidigare.

De virussmittade förvandlas till viraler och pyrer (nån vampyrvariant) som lever upp på natten och flyr dagsljuset (som Dracula) och de vanligas liv präglas av en rädsla för mörker, för döden och ett öde värre än så.

Samtidigt handlar det om föräldrarlösa sexåriga Amy som lyckas fly från militärbasen innan det fruktansvärda händer. Om hur hennes resa handlar om en resa över tid och rymd, om att avsluta det som aldrig borde påbörjats

I mellanåt fick jag känslan av att jag läste en helt annan bok än den jag börjat på och när viss "bakåtinformation" kom tillbaka var det som "Jaha, jamen just det - det är ju samma bok". Det gjorde också att man tappade greppet om vem som hade förhållande med vem och på vad sätt. Och plötsligt dök personer upp från bokens början och återigen kom aha-känslan tillbaka.

När jag läste om boken efter att ha köpt den lovordades den och många skrev "Den gick så fort att läsa och jag önskar att den var på ytterligare 900 sidor och blev såå glad när jag såg att det finns en fortsättning". Håller inte riktigt med.

Man kan ju fråga sig varför jag trots allt läste klart boken när den egentligen inte föll mig i smaken men det är väl envisheten i att inte vilja lägga ifrån sig en outläst bok + att det fanns nåt i språket som gjorde att jag ville läsa vidare. Författaren lyckades också knyta ihop säcken så att allt fick ett samband tillslut.
 Men fortsättningen kommer jag inte att läsa (och har jag inte helt fel för mig är det första delen i en kommande triologi jag läst) och boken kommer att ges vidare till nån i 15+ åldern för de gillar nog boken mer än vad jag gör.

Nu ska jag istället läsa "Snöblomma och den hemliga solfjädern" av Lisa Lee. Såg den när jag beställde "Kejsarinnan Orkidé" och efter att ha läst den sistnämnda blev jag sugen på att läsa mer om Kinas historia och traditioner.