Äntligen!

Nämnt det tidigare men jag bara älskar Kate Mortons böcker! Hennes miljö- och personbeskrivningar är helt fantastiska, helt i min smak.

Förra veckan var sonen och jag ensamma hemma så vi gav oss iväg till biblioteket. Det var flera år sen jag var där senast, (var där mycket när barnen var små) men älskade att gå till bibblan när jag var yngre och hade sommarlov. Att gå och dra i böcker och känna efter vad jag var sugen på att läsa.... denna förlorade känsla fick jag tillbaka när jag tog mig tid att gå bland bokhyllorna och bestämde mig för att börja låna böcker igen. Inte bara köpa pocketböcker.

Lånade med mig Kate Mortons senaste bok "En välbevarad hemlighet" som kom i april eftersom jag inte ville vänta tills den kommer i pocket. Det är just denna bok jag försvinner i för tillfället och den är en ren njutning att läsa!!!



Innan dess var jag ju tvungen att ta mig igenom "Paradisträdgården" av Amy Waldman, vår bokklubbsbok. Det en stark bok om främlingsfientlighet och utspelar sig 2 år efter 9/11 och handlar om ett minnesmärke som ska uppföras där tvillingtornen stod.

En tävling utfärdas där en jury ska utse ett vinnande bidrag. Alla bidrag är anonyma och de enas till sist om en vacker trädgård men allt ställs på sin spets när det visar sig att arkitekten som vunnit är muslim.

Det är skrämmande att läsa hur "folk" reagerar när arkitektens namn avslöjas, hur mycket som läses in i varför han vill göra ett minnesmärke. Är det som den Trojanska hästen? Ska de bygga underjordiska gångar för att kunna "ta över USA"? Sänder detta ut signaler till andra muslimer?
Men är det egentligen detta som Mohammed Khan egentligen menat med sitt bidrag? Varför läser man in olika tolkningar i det vinnande bidraget bara för att man nu vet att arkitekten är muslim?
Samtidigt kan jag på nåt sätt förstå de anhörigas reaktion i och med att det var just muslimer som utförde terrordådet. Men trots detta kan man inte dra alla över en kam.

Det är ett intressant men skrämmande ämne men för min del tyckte jag boken var alltför seg. Jag tvingade mig igenom den mest för att kunna vara med i diskussionerna vid nästa träff och det kan hända att jag hade tyckt mer om den när jag är i en annan fas men just nu var jag verkligen tvungen att koncentrera mig och sitta länge med boken för att hänga med i de olika tankegångarna.