"Guld" av Chris Cleave är en riktigt bra bok. Väldigt intressant och spännande att följa de två vännerna och vinnarskallarna Zoe och Kate som är velodromcyklister och båda tävlar om den enda platsen i OS.
Att följa deras förhållande till varandra, hur vansinnigt olika de är som personer men med samma mål gör att jag vill läsa mer.
Kate är gift med Jack och de har tillsammans en dotter, Sophie, som har leukemi. Så förutom en oerhört stark vilja att vinna platsen till OS kämpar hon med sina känslor för dottern och för att kunna göra allt för att dottern ska bli frisk. Hur påverkar dotterns sjukdom Kate i hennes mål? Kan och ska hon ge upp cyklingen för dotterns skull? Hade hon kunnat bli ännu bättre om hon lagt ännu mer tid och energi och kunnat koncentrerat sig på sin träning istället för att oroa sig för Sophie?
Zoe har ingen familj utan lever helt och fullt för cyklingen och för sin dröm att nå OS. Hon har ingen att ta hänsyn till utan behöver bara tänka på sig själv i alla lägen, men ligger det nåt annat bakom hennes vinnarskalle och hennes kämparanda?
Hur påverkar tävlandet Zoes och Kate vänskap? Jag menar, de två vännerna kämpar om samma plats i Olympiaden och att fortfarande behålla sin vänskap är ju inte en självklarhet.
Sophie kämpar för sin överlevnad och gör allt för att hennes föräldrar inte ska oroa sig, kämpar för att inte visa hur dåligt hon mår. Vinnarskalle även där.
Medan jag läser boken ser jag ett program med Gunde Svan "I huvudet på Gunde" där han i just detta avsnitt träffar Pernilla Wiberg. Oerhört intressant att höra dessa två vinnarskallar prata och jämföra hur de satsat på sin träning och tävlingar för att nå sina egna högt uppsatta mål. Hur de i sitt eget sinne tävlat mot allt och alla mer eller mindre oavsett vad det gällt.
Så under tiden jag läser boken och ser detta tv-program undrar jag om man föds som vinnarskalle eller om man kan "utveckla" den sidan? Jag tror det ligger i ens personlighet och att man föds med den inställningen. Intressant.
Chris Cleave är duktig på att beskriva personer och känslor vilket gör att man lär känna personligheterna väldigt bra. Det var samma sak när jag läste "Little Bee" som han också skrivit. Har ni inte läst dessa två böcker har ni julläsningen färdig.
Stefan Tegenfalks "Vredens Tid" har jag laddat ner som e-bok och den var ok. Inte en bok jag kommer att minnas särskilt länge men ett helt ok tidsfördriv.
Handlar om några oförklarliga mord som sker i Stockholm och som kommissarie Walter Gröhn får på sitt bord. Detta fall ska han föröka lösa tillsammans med Jonna de Brugge som jobbar på Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet.
Walter är polisen som går sin egen väg och som är rätt speciell. Jonna är praktikanten som har ett enormt driv och som måste bestämma sig om hon ska gå Walters väg eller den väg hon lärt sig i polisskolan (har vi hört detta förr?)
Den är ok, men jag väljer hellre en bok av Nesbö för spänningen och bladvändandet.
"Gone Girl" av Gillian Flynn har jag stått på kö till på Bibblan och nu har jag äntligen kunnat hämta den och har väl hunnit drygt 100 sidor. Har ju såklart väntat mig en alldeles fantastisk bok men retar mig lite på alla paranteser i boken. Det skrivs en mening och sen kommer ett litet förtydligande i en parantes. Kan vara att det är författarens sätt att få fram ett visst språk, och det känns lite glättigt och nochalant, men det ger sig väl med tiden. Om jag orkar fortsätta läsa den. Ska återlämnas nästa vecka så jag får väl försöka igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar