Smärtans Hus

av Jo Nesbö är utläst och får betyg 3. Gillar verkligen hans sätt att skriva och bygga upp historien men denna bok var lite för långsam tycker jag. Var ju väldigt sugen på en deckare och även om denna var helt ok så hade jag velat ha en deckare med lite mer "krut" i. Även om den var läsvärd kommer jag nog inte minnas den särskilt länge.

Egentligen bör man väl läsa böckerna om Harry Hole i ordning för att lära känna honom ordentligt men det har inte jag gjort. Min första kontakt med kommisarie Hole var när vi lyssnade på "Snömannen" på väg till Sälen för två år sen och.... attans vad bra den boken var!!!
"Snömannen" kommer nånstans i mitten av de böcker Nesbö skrivit men jag tyckte jag fick rätt bra grepp om Hole iallafall. Sen växer det ju fram fler pusselbitar ju fler böcker man läser om honom såklart.

Kommer definitivt läsa fler böcker av Nesbö.

I "Smärtans Hus" utspelar sig två historier parallellt.

1. Serierånen som utförs av en till synes proffessionell rånare i Oslo gäckar polisen.
2. Hole kämpar fortfarande mot spriten och blir misstänkt för ett mord på en fd kvinnlig bekant till honom. Ett mord som utförs en kväll som han inte har något minne alls ifrån och där han vaknar dagen efter med en rejäl baksmälla.

I min ljudbok har jag inte hunnit längre än sist jag skrev. Promenader har jag varit ute på men har haft riktigt sällskap med mig istället så boken har fått ligga på vänt.

Och i väntan på Bokklubbsboken, som är ännu en deckare, har jag börjat läsa uppföljaren till min absoluta favoritbok "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón. "Ängelns lek" läste jag i somras och den var ok men långt ifrån så bra som den förra och nu har jag satt tänderna i "Himlens fånge". En bok som en bloggläsare var snäll och skicka till mig när hon läste att jag älskade "Vindens skugga". Jag har inte hunnit så långt men njuter av varje ord så här långt.

Om jag förstått det rätt så är det en direkt uppföljare på "Vindens skugga" där vi återvänder till De bortglömda böckernas gravkammare och till författarens säregna och mörka Barcelona. Älskade ju just detta i den förra boken och jag är rädd att jag har höga förväntningar på "Himlens fånge". Måste försöka sänka dem så jag inte blir besviken....

Var ju i Barcelona för första gången i höstas och kanske ser jag på denna bok med andra ögon på grund av det.